theresecarlsen

Det är onsdag. Men i måndag var jag verkligen säker på att det var fredagkväll, så ja det borde vara söndag nu.

Och passande för en söndag så har vi haft finbesök! Vårt första (hrmm piken riktad mot fem specifika personer i Gränna) besök här uppe i "norr". Vi är det mest nordliga teamet och tydligen inte särskilt eftertraktade och värda bilresan. ;) Men Rickard Surre Sundström och Ida Fridlund fann vägen upp till vår utpost. Riktigt najs med besöket alltså! Det blev rinnig lasagne till lunch och sedan var det dags för veckans happening: Sportlovskul i kyrkan mellan 14-16.30. Det kom två barn. Och dem hämtade jag... Men vi hade det riktigt gött ändå; bakade muffins och pärlade. Man pärlar alldeles för lite!!

Annars har jag stuckit mig i fingret på min lånade nyckelring och blivit lite halvt invalid. Och vi har hittat ännu en ny favorit bland tanterna i kyrkan, de slåss om den titlen och har tagit det till en helt ny nivå, det har blivit dags för det tunga artilleriet: kakorna. Vår kaktant lämnade dumlekakor på bänken åt oss med lappen "Kakor till Timet" (notera den ljuvliga stavningen). Detta var häromdagen, idag - efter en utsökt middag hos nämnda tant - fick vi med oss en påse nybakta bullar. Så alla Baptistkyrkans tanter som läser min blogg: Vi ÄLSKAR kakor! Vägen till våra hjärtan går genom magen. Skäm bort oss, för jag har massa leggings med mig och behöver inte tänka på att kunna knäppa mina jeans :D

Kanske var det därför jag och Amanda klämde i oss två mazariner och tre chokladbollar var under vår myskväll igår... Denna kväll var förövrigt den bästa! Vi fick duscha/bada badkar (i omgånger givetvis) för första gången på en och en halv vecka, kolla på House och Bygglov, äta kakor, dricka té, och helt enkelt ha en killfrikväll. Like like!

Ha det så bra nu!

Scouter eller inte scouter - Gud, eller åtminstone pastorn var på vår sida och vi fick stanna hemma över lördagen. Det blev bullbak, guittarhero, pizza och alldeles för mycket OS hos vår ungdomsledare Hanna.

På söndagmorgon hade vi dock ingen ursäkt längre utan vi packade in våra saker i bilen och körde iväg.

Iväg som i...

...rakt ut i  skogen

...stället där ingen täckning finns och man inte ens kan ringa 112 om man skulle behöva.

...vakuumtoalett

för att bara nämna något av våra upplevelser.

Det var iglogörning, bastu, fruktsoppa värmd på spritkök, miljonbiffar och annan påhittat mat, snö, mer snö, och ännu mer snö.

Jag tyckte bäst om sagostunden. Eller när vi ritade.

Då inte så mycket annat finns att berätta kommer här en kommentar av Filip i början av vår hemfärd (fritt återgiven):

"En postlåda. Så sjuuuuukt jobbigt för brevbäraren att behöva åka hit ut för att tömma postlådan."

Min spontana tanke är att brevbäraren ändå behöver åka dit eftersom det fanns flera brevlådor intill. (Vart de gick är dock ett mysterium då landskapet var i princip öde) Min nästa tanke var att det är en brevbärares jobb att åka bil, och jag tror inte det gör honom/henne så mycket om det är en lite längre sträcka utan post eller ej. Men det är ju bara vad jag tänker.

Väl hemma innan det andra i teamet infunnit sig säger Filip en till sak, denna gång med ett drömmande ansiktsuttryck:

"Oh, tänk en varm dusch nu ...och en klädnypa för näsan!!"

Det är vår Motaladusch det, den som luktar hundpiss i hörnen. Själv nöjde jag mig med att tvätta hår och fötter i vårt handfat...

Jag vet förresten inte om jag nämnt det, men det har påbörjats en jakt på mogenhet och vuxenstatus. Ett  kaffedrickar grej. Den har numera avslutats. Efter 11 års försök av och till bestämde jag mig för att lyckas, och ja man skulle kunna säga att jag var på god väg. Då några dagar gått - några dagar som startade med babykaffe (smörkolakaffe) och avslutades med neskaffe, alltihop tillsammans med mjölk och tilltugg - var jag beredd att säga att kaffe inte där gott, men går att förtära vid behov utan att grimasera. Därmed tyckte jag mig kunna säga att jag numera KAN dricka kaffe och får tillgodoräkna mig den vuxenpoängen och kan sluta dricka kaffe, förutom i yttersta nödfall.

Dagen efter detta var en söndag, dagen för scoutläger. Jag visste att jag inte behövde dricka kaffe. Men jag var så fruktansvärt frusen och tänkte att ja, kaffe är ju ändå varmt så jag kan ju göra det för värmens skull, eftersom det inte finns något annat varmt alternativ. Där raserades hela min strävan. Scoutkaffet var så fruktansvärt äckligt att jag ville skrika. Och till råga på allt så hittade jag téet sen. SÄMST. Då kom jag till insikt, det är aldrig, och då menar jag ALDRIG värt att försöka lära dricka något man inte tycker om, för det finns alltid goda alternativ. Och nu kan jag ta alla gamlas stränga blickar och jag skulle kunna åka hem till en blivande svärfar och säga kaffe - nej tack. För jag är en tédrickare. Och visst ligger det några vuxenpoäng i att komma till insikt om vem man är? Eller?! ;)

Ha det gott kära vänner

Drick mycket té och var glada.

Ät gärna en mazarin och en chokladboll också. Det ska jag göra! :D

Slutet är nära. Om drygt en timma beger vi oss ut på vägarna påväg mot en skog, en sjö, ett vindskydd och en lägereld. Det har blivit dags för scoutläger.

Man skulle kunna tycka att snöovädret som härjar utanför dörren vore anledning nog att stanna inne och häcka några dagar. Men då vore man inte scout, och hur skulle man då få andändning av sin allt-i-allo scoutbricka som är bra att använda som snöskor, underlägg och snöskyffel, för att bara nämna några användningsområden.

Om - inte när utan OM - helgen överlevs så hörs vi igen.

Ja nu har det luskats och vaskats fram en hel del att förgylla er tid med.

Redan på pastorernas vilodag - måndagen - gjorde jag mitt bästa för att bringa mer äventyr i vardagen. Ett nytt experiment, om än inte så frivilligt eller med särskilt gott utfall; Jag smällde igen en dörr över/på min tå så. Det gjorde ofantligt ont, men då jag precis avslutat en konversation med en av församlingens något äldre medlemmar ville jag inte skrämma honom till döds genom att skrika från djupet av mitt inre, vilket annars skulle varit min första impuls. Så jag stod där, sammanbiten och med skriket i halsen istället för hjärtat - vilket annars kan vara ett återkommande tema i mitt liv. Något senare beslutar jag mig för att titta på den där tån som pulserar så och jo men visst, visst är nageln av på mitten och blodet bara sprutar. Självklart.

Efter att jag noga plåstrat om mig själv undersökte jag mitt redan nerbantade skoutbud för att se vilka skor som kan rymma en tå dubbelt så stor och tjock och bred. Jag har ett par här; Ni vet de där som man hemma har ståendes längst inne i garderoben för att kanske möjligtvis plocka fram när man vill vara riktigt varm om fötterna och det är så mycket snö att ingen ens skulle kunna se pälskanten på stöveln. De skorna. De riktigt praktiska och oftast groteskt fula. De skorna man inte ens köpt själv utan som ens mamma köpte någongång av största välmening. De använder jag nu konstant. Dag ut och dag in. Och mina fötter är varma, så way to go mummy! ;)

Annars äter vi mest hela tiden. Nyttig mat som milkshake, marängsviss, godis, krokofanter och annat liknande. Jag har även idag startat ett nytt försök med att dricka den där mörka drycken. Den där vuxna drycken. Har man fyllt 20 så har man, och då jag redan försökt av och till i 11 år så känner jag att den här gången borde det kanske fungera. Så en halv kopp kaffe med lite mjölk och mycket tilltugg, där står vi idag. Imorgon, ja vem vet?

Filip, jag och Anthon har förövrigt tagit på oss - ovetande och naiva som vi är - att åka med på scoutläger till helgen. Efter att beslutet fastslogs har vi fått erfara vilka konsekvenser det kommer få. Ledarna är verkligen über-scoutledare ut i fingerspetsarna. Igår sattes en bok i handen på Filip - han skulle bygga snöskor. Till helgen ska vi bygga en iskarusell, springa runt i skogen och laga all vår mat på stormkök. Det skulle inte förvåna mig om vi ska sova i vindskydd och låta bli att duscha. Det blir... ehm... spännande? :S

Idag är en dag då man skulle kunna titta på resor söderut och tråna.

Det är också en dag då man skulle kunna gå på två gudstjänster, gå på icamaxi för tredje dagen i rad, laga söndagsmiddag, gratulera en vän, glömma bort melodin på sången man sjunger, fila naglarna, träffa nya bekanta, be killen på videoett om ett bra filmtips och efter att man hyrt filmen komma på att man redan sett den.

Det är en dag då det är 11 minusgrader i Skänninge men bara 1 minusgrad i Motala - det är rena våryran.

Det är en dag värd att spenderas i mjukisdress som inte fick plats i resväskan.

En dag att tänka tillbaka på gårdagens kalas-konsert med Benjamin Trossö.

Det är en dag i Motala. Där jag kommer befinna mig i tre veckor framåt.

Än så länge har vi haft mycket att göra och egentligten har inga fantastiskt roliga incidenter inträffat. Förutom kanske när Amanda beslöt att guida oss igenom experimentet att sätta ett tuggummi i näsan...

Vi bor på samma ställe, men har fått ett nytt sound i vår bostad. Det låter ungefär såhär: Iiiiiiiiiiiiih iiih oiiiiiiiih ih iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiih osv. Hela natten. Hela dagen. Hela natten. Hela dagen. Hela... ja ni fattar. Lovely. Vi har fått höra att det kan vara en råtta, ja kanske två som kommunicerar med varandra. Men kanske tror vi mer på att det skulle vara ventilationen som på något sätt fått spatt. Eller spader.

Oljud eller inte - här ska sovas så det står härliga till! Och imorgon ska jag försöka luska fram åtminstone ett äventyr värt att berätta om.

Take care now Bye bye then!