Då var det över...

Och jag är ensam. Ensam ensam ensam, sedan de sista lämnade mig igår och åkte till det något varmare Kreta.
Jag har redan klagat för de allra flesta och Maddan-Paddan har fått ta den största smällen då deras resmål inte ligger mer är 40 mil från mitt hus. Hon borde komma hem på stört och ta hand om mig. Punkt.

Annars har det verkliga livet dragit igång, jag är numer en ansvarstagande, arbetande individ. Vilket passar mig utmärkt, mestadels. Utom när det är grillkvällar eller födelsedagsfirande som jag då missar.

Men kanske bör en kort redogörelse om studentveckan komma före allt det andra:

Måndag
Nerver nerver nerver. Speciellt då min högra tumnagel, trots tusen lager superlim, vill ge vika. Speciellt då jag halv elva på kvällen upptäcker att jag inte är lika händig som jag trott och myten om att tjejer kan göra två saker samtidigt spricker; vi kan inte blunda och titta samtidigt med samma öga. Mina lösögonfransar var således inte på plats.

Tisdag
BAL. Halv nio är jag hos frisören. Halv tio ser jag ut som min söta mormor, med håret fullt med spolar. Halv elva ser jag ut som en pudeln i Oliver och gänget (dock inte lika självgod). Kvart i elva är mitt hår rakt igen. Klockan elva är håret lättast att beskriva som knullrufs. Strax efter tolv var det lockigt igen, magicfingers kirrar allt. Kvart över tolv kommer min räddning Lisa och pillar dit mina ögonfransar, som sagt; magicfingers kirrar ALLT! Strax efter ett var pärlorna på plats och jag rusar genom regnet till Parelle. Tack AnnaLena. Alltid alltid SalongRose i hjärtat! En aning föresnad till Parelle, en timma senare makead så det står härliga till. Hem, få mat i magen, och kläder på kroppen. Sedan till Ekstrands som skulle försöka hitta min bästa vinkel och hjälpa mig göra en vacker posé i kameran. Kvart i fem vid rådhustrappan, klappad och klar för bal. Och vilken bal sen! Oh lala! Vad är en bal på Hotell Bogesund? Ja minst lika bra som på slottet, även om jag inte blev jagad ut av en förälskad prins och tappade min glassko. Även om jag inte får flytta till slottet inom en vecka. Förresten, skulle jag nite kunna trivas med att bo på Hotellet för matsalen har heltäckningsmatta. Hur har man tänkt då måste jag bara fråga!

Onsdag
STUDENTKAMP. Taggad till tusen efter att ha gått i klackskor hela natten och plockat 79 jungrfunålar ur mitt hår. Och självklart har ekonomerna en otrolig fallenhet för att klättra ur fängelsen, hoppa genom spindelnät, hoppa säck, vinna dragkamper, kuddkrig och massa massa annat. Poängjakt och tankenötter inte att förglömma! Och min mamma ställde upp i folkdräkt, jag vill ge en stor eloge till henne, hon var sötast! Prästen var inte så pjåkig han heller, och Stina-Fina med sitt norska personnummer bör också nämnas. Tack för hjälpen, det ledde naturligtvis till...

Torsdag
...STUDENTLUNCH och VINST för ekonomernas del. Yeah! Efter krångel med mikrofonbatterier och andra pinsamheter var det dags för övning i Sim och Sporthallen. Kära Sim och Sporthallen som rymmer alldeles för många människor. Tre hade räckt gott och väl. Hur som helst, blev det pimpning av lasbil på kvällen hemma hos Oskar och grillning. Samt viss förundran över att mamman planterade blommor kvällen innan studenten och den övriga familjen byggde på en halvfärdig veranda, en veranda de rivit lördagen före och som skulle stå återuppbyggd på studenten. Behöver jag säga att det var en mastodont veranda som hela mitt hus fått plats på? Men det bästa var ändå när Forsberg skriver sitt namn med tre meter höga bokstäver över ett av våra lakan där resten av våra namn skulle få plats. Han skulle skriva FORSPADONTOLOS,  det blev FORSP, sedan tog lakanet slut...

Fredag
STUDENT. Och givetvis försover sig Therese i nästan en och en halv timma. Självfallet. Att jag inte räknat med det, det var ju uppenbart att det skulle hända just denna dag av alla. Iväg kom jag en halvtimma försent till en gemytlig champagnefrukost hos Steff. Fotografering. Sim och Sporthall. Utspring. Lastbilar genom staden. Mottagning hemma. Förfest hos Jimpa och vandring ner mot hotellet, men vi kom aldrig riktigt så långt. Och för att denna dag skall vara ännu mer komiskt mitt i allt det underbara, så förutsatte jag att studenter kommer in utan leg på studenten. Tjiii fick jag. Det blev till att stå utanför som på den gamla goda tiden när 89:orna röjde järnet och skakade rumpa. Men det gjorde inte så mycket, för det finns snälla själar som värmer mina händer när jag fryser. Kvällen avslutades sedan med en milslång vandring hem till Hoof i bitande kyla och kilometerhöga klackar. Men med en kar vid varje sida och deras kavajer på mig måste jag ändå säga att det kändes okej. De frös mer än jag  där de gick i skjorta, så det är lugnt :)

Kort redogörelse var kanske en underdrift, dock kunde den blivit längre.
Under helgen lämnade ekonomerna landet när jag lämnade staden för att återvända till mitt andra hem i Alinge. När ekonomerna gick ut för att skaka de lurviga första gången på  Ayia tog jag bilen till jobbet, där det inte går lika hett till. Efter ännu en natt var det "frukost" på bryggan. Dagen efter blev det scones hos Elin och ett snyftigt avsked frånm in sida (okej inte snyftigt kanske, mer gnälligt, man är väl ingen tjej heller!) där jag bönade och bad på mina bara knän att hon inte skulle lämna mig för Kreta. Bryggan är ju trots allt underskattad. Men ack, hon åkte. Och kvar blev jag. Med alla mina jämngamla.
    Idag är det dags för bal igen, StinaFina och TirreFirre ska åka och kolla, kankse ska vi fråga AnnaBanan om hon vill följa med.. Hur som haver går bilen mot Borås. :)

Sista helgen då jag går i skolan

Vad är en tur till Liseberg?
Det kan ju vara fruktansvärt dötrist
Och tråkigt och och...
Alldeles, alldeles underbar!

Tillskillnad från vissa tur-knattar (vilkan jag förövrigt ska anstränga mig för att inte tala med imorgon på grund av deras "svek" då de lämnade mig hemma) så hade jag nite förmånen att åka till Liseberg igår. Vet inte om jag redan skrivit det? Hur som haver så är det mycket orättvist. För jag är modig och vågar gå in i Spökhuset. Och jag åker allt. Och alla kaniner och sånna där som går på styltor gillar mig för de tror att jag är ett barn på grund av min entusiasm, längd och att jag fortfarande är lite rädd för dem och gömmer mig. Däröfr borde jag fått åka. Jag kan ju spela triangel! Plingpling. Men nej. NejNej och åter Nej. Jag fick bli hemma.

I för sig blev det ett Jönköpingsbesök och hämtande av balklänning och välbehövligt sista-minuten-pluggande. Men det är fortfarande ett svek.

Dagen idag har varit konfirmation för lillkussen, möte med en bekant som lärde mig köra bil, som varje gång jag ser honom får mig att sakna trafikskolan, det var tider! När man tragglade teori och var livrädd varje gång man skulle backa ut från trafikskolans parkering. När man visste hur man fickparkerade och alltid höll hastighetsbegränsningen. Tider, ja jag säger då det. Det träffades också en annan bekant från förr om åren som numer förknippas med Nyhem och sommar. Trevligt trevligt.
Sedan blev det mat. Och mat. Och mat.
Och tårta och kakor. Och tårta och kakor.
Sedan fick jag lägga mig i 4 timmar öfr att smälta alltihop, och be till Gud att min klänning fortfarande ska passa på tisdag.

Och ja, efter att ha berättat om det stora sveket känner jag mig relativt tillfreds med tillvaron igen. ;) Och snart är det dags att sova så man är pigg och fräsch inför morgondagens vett och etikett och alla andra sista minuten fix inför tisdag :D

Godnatt, mitt herrskap, godnatt

Sex dagar

Sex dagar. Det räcker inte ens till en dag var åt de sju små dvärgarna.
Och jag ser fortfarande ut som Snövit. Tyvärr. Men hon blev ju sockersöt i alla fall, så jag satsar på det.

Idag plockade jag hem min nya käraste ägodel. En gul. En fin. En min. Wihoo :) På tisdag smäller det!
Och ännu mer på fredag. Om jag hinner fixa en klänning till dess, annars får jag väl gå naken...
Men det är väl ingen större skada skedd om det skulle hända. Efter ScarySpice tror jag knappt jag har något mer att dölja.

The start of something new

Efter diverse pikar har jag beslutat att starta ett nytt liv.

1. Jag satsar på hudcancer innan 25 års ålder. För när till och med sådana som har för vana att göra folk vackra ger en hint som "När vi träffas om en vecka... så är du nog lite brunare!" då är det dags att steka. Och eftersom solen gick i moln samtidigt som det mesta av mitt skolarbete gick upp i rök betalar jag för min kvalitetstid tillsammans med "solen". Dock lite sent påtänkt och eftersom jag offrar min dag till Elin imorgon kommer jag förmodligen fortfarande se ut som ett spöke på tisdag... Men Mackan sa i alla fall att min rygg var lite brun :)

2. Nu är det slut på fjanterierna, jag är kär än hit och än dit. Tyvärr är det alltid någon annan som berättar det för mig och jag måste därefter avfärda ryktena. Därför har jag beslutat att hela mitt liv leva i celibat, så slipper ni undra. Eller så ska jag bli lesbisk. Eller gifta mig med ett instrument, typ en gitarr som Ellie. Gitarren och jag, en sådan är nog faktiskt i min längdklass, det kan vara ett alternativ. Vi kan få ukulele barn! Fast dem adopterar jag nog bort, jag gillar inte ukuleles...

3. Jag ska sluta var optimistisk. En hel dag med spets och vitt och tråd och knappnålar och strykjärn och presshandduk, det är trevligt. Men att sy i 30 knappar i ryggen för hand, det var väl ändå att ta i! Nästa gång blir det nymodigheter som dragkejda eller kardborreband som gäller. Tro mig.

4. Jag ska bli fåfäng och lära mig blinka förföriskt med långa ögonfransar. Det kommer bli ett kraftprov utan dess like!

Tre ord på V: Vår, Vattenpistoler och Vänner

Visst är det underbart på våren då det börjar cycklas igen, fåglarna kvittrar och gräset är grönt. Solen skiner och allt är allmänt trevligt. Jag och Mia-Maria plockar fram våra inlines igen (snart va?) och börjar färdas genom den hemska tunneln. Brunbrända ben (inte än tyvärr), såpbubblor och självfallet vattenpistoler.
Dock är det mest kompiska med dagen något så alldagligt som lek med vattenpistoler.
Jag var i den lilla byn nära här och provade den vackraste klänningen jag äger som dock inte är klar än, och påväg till bilden igen ser jag grannpojken springa runt i trädgården och en mamma som ser efter honom. Men det är inte allt. Jag ser en till liten pojke bärandes på en mastodont vattenpistol, lekandes han också givetvis. Inte med den andra pojken, inte pratandes med mamman. Ensam lekandes i grannträgården. Så sött tänkte jag. Tills han vände sig om och rätade på sig, det är inte en liten pojke. Det är en man. Det är min snart 25 åriga kusin. Som leker med grannpojkens vattenpistol. Ensam. I grannens trädgård. När lillpojken springer vid sidan om och vill vara med. Vuxet Edward, mycket vuxet. ;P Men pojkar coh vapen förblir väl alltid pojkar och vapen antar jag...

Annars har det varit smörgåstårta och stress. Och nya människor. Trevliga sådana. :)

Jepp, det var dagen.

Love is in the air

Då Maddan-Paddan överträffat mig gång på gång med nya inlägg är det dags.
Nostalgitrippen idag togs vid strandpromenaden, dessa återkommande gamla kärlekar vi haft i våra liv. På den tiden då vi hade några höll jag på att säga, men det var kanske att låta väl dramatisk, så jag nöjer mig med att tillägga på den tiden så våra liv sammanföll mer frekvent. Det var tider det. Ack ljuva vår då alla känslor ligger i luften.
Om jag förstår det rätt finns det två fåglar i min närhet som dras till varandras sång, och vilken skönsång det är. Inte någon entonig stämma, nej här svänger det rejält.

Annars består vardagen mest av tentor och diverse, och ibland en snabb tanke till vårt smulande monster. Kexet eller Monstret, tills skadorna försvunnit (om det nu inte bildats hemska ärr i den där spruckna läppen) så blir han en blandning: Kexmonstret. Men med eller utan bestående men så gillar vi Smularn. We do indeed.

Med sommaren sätter förövrigt TeMa FraVik sina planer i verket: Enhälligt bestämmer jag att vi ska ha trevligt, grilla, åka till liseberg, bli mästare på matlagning och självfallet titta på film hela nätterna. Hällstad is vår nya hometown så att säga. :) Dock blir det inga bad i svenska vatten. End

Kirrabiffen eller cutta dirr

Jaa du Maddan, idag vet jag inte om jag kan kirrabiffen. Eller vill kirra biffen.
Cutta känns bättre. Cutta dirr.
Vårblandning, plugg och tilltugg.
Nattmackor så det står härliga till, helst utan dill.
Jag kan ord dilla, ända tills jag trilla'
omkull, i en kastrull
Ge mig sommar ch sol, kaprifol
Glada dagar, utan klocka som jagar

Sumertiiiimee wheeen the livin is eeeasy.... lalalala...
Jag vill tälta. Ja till och med fiska. Sitta i en båt i flera timmar och vara helt knäpptyst. Jag kan till och med tänka mig att använda mask, gräva upp den och sätta den på metkroken själv. Utan tvekan. Utan att ojja mig över hur äckligt det är. Bara jag får göra det nu.
Jag skulle kunna gå från skolan hem till elin på snigelstigen utan skor och strukpor. Jag ksulle kunna trampa sönder ett par riktigt feta, under min framfart utan att reagera. Utan att känna behov av att tvätta fötterna. Om jag får göra det nu. Och utan att gå vägen tillbaka efteråt.

Idag är dagen då inget hände. Bara dåligt.
Och med allt det roligaste framför: spykologiinlämning*2 och öva inför en redovisning. Och ja, det lbir nog det roligasate dagen har att erjuda. Utom en tripp till Älmestad förstås...

Tomorrow
Tomorrow
Mycket händer, tomorrow.

Okej nu är det dags att liva upp stämningen med lite nedräkning
16 dagar till bal
17 dagar till studentkamp
18 dagar till studentlunch
19 dagar till student,  och då är hela världen välkommen hem till mig och äta mat  och checka in min vackra mössa :)

Citronbyxan

Till Elin och Johanna vill jag inleda med att ni kan ta era studentmottagningar hem till mig, vi lär ha ganska mycket mer mat än gäster. Så det blir perfekt.

Hela huset luktar kakor och varm ugn och det diskas stup i kvarten, så har det varit i snart två dagar och det fortsätter i tre till. Så är det när mamman förbereder en studentmottagning. Hoppas vår frys räcker till...
Det kanske är på grund av all diskning som vattnet i brunnen har sinat? Hur som haver kommer en fixartrixare på måndag och kirrar biffen, till dess ska jag vara äcklig. Eller så åker jag till mormor och morfar för atn skön dusch, vi får se. Det kan vara lite kul att se hur många dagar jag skulle klara. Se om jag kan slå Viktors rekord i Polen på 5 dagar. Det var 5 va?

Dagens happening är förresten besöket på Torgstallet då den graciösa och smidiga Linn häller ut fyra fulla vattenglas och en loka över allt och alla kring bordet när hon reser sig för att gå på toaletten. Nu luktar mina byxor citron och under resten av måltiden satt vi i en pöl, eller sjö, det var mer likt en sjö storleksmässigt.

Svenska Nationellt prov har det varit också, kalas så det bara sprakar om det. Men nu är det gjort i alla fall.

Något komiskt som just slog mig är att jag under vår Polen vistelse längtade hem till Sverige för att få ta mig en riktigt lång uppfriskande dusch i ett utrymme som var större än en tändsticksask. Visserligen har jag fått mig en dusch elelr två sen vi kom hem, men aldrig trodde jag vår brunn skulle svika mig så. Det känns nästan som att jag bor på en u-lands flöck mitt i i-landet. Dock bara i 3 dagar, men ändå.

Jag tycker om när det nästan regnar
Jag tycker om att få presenter fast det inte är min födelsedag
Jag tycker om kuvert med komiska besked
Jag tycker om att inte veta
Jag tycker om dagar som idag, dagar som innefattar allt detta.

Hohooo

Åh dagen idag.
Du sköna dag.
"Lediga" dag (ja, situationstecken är nödvändiga för att inte ljuga)
Gräset är grönt och mina ögon är röda och svullna.
Blommorna blommar och ge mig tre servetter till så ska jag snyta ut min sista hjärnsubstans.
Men det är en väldigt bra dag.
VÄLDIGT bra faktiskt
Sedan 7 minuter tillbaka, ungefär.
Då blev gräset ännu grönare, på den här sidan, inte på den andra.
Två saker hände nämligen, som både kan vara bra och dåliga.

1. Frasse skickade nämligen bilder från vår Polen tripp vilket var trevligt gjort av en trevlig pojk, nackdelen var dock att jag tydligen varit något av en linslus den gångna veckan...

2. Hemlis hemlis. Det kan blir bra, det kan gå dåligt. Men på det hela taget är jag mycket nöjd, och förvånad.

Dock är det dags att återvända till verkligheten och bita ihop i ett par dagar till. Jag ser fram emot en matlagningskväll. Gör inte ni?
Idag passar förresten HighSchoolMusical låten "It's the start of something new" väldigt bra in på min sinnesstämning.

RSS 2.0