"Så du sölar kvinna!"
Christmastime is here och följande konversationutspelas just i vårtkök där jag och MerryBerry lämnat Emelioch Gustav vind för våg:
G: Jag väntar fortfarande på 100 gr smält smör! (Gustav står vid bänken med elvisp och bunke i högsta hugg)
E: Men jag håller ju på här! (Emelie pekar på blockchoklad hon hackar i små bitar)
G:Gör större chokladbitar. Jag sa ju att vi skulle bryta istället. Hur svårt kan det vara?!
E:Men NEJ, de ska vara såhär!
G: Smöret Emelie. Smöret.
E: Men...
G: Äsch, vi byter!
E: Nej! (Gustav lyfter bryskt upp Emelie från stolen och placerar henne vid bänken och elvispen)
G: Så du sölar kvinna!
E: Det gör jag INTE.
G: Titta, såhär ska det se ut. (Gustav håller upp en chokladbit han just brutit) Stora chokladbitar somi amerikanska muffins. Så man känner smaken.
E: Kolla på honom bara. Och han är seriös också! (Detta sagt till en åskådare)
G: Smöret...!
E: JA! Men vart är det där smöret då...?
En smörletarjakt påbörjas i huset och smågnabbandet fortsätter i köket.
I övrigt är det julefrid. Julgodiset är just klart och dagen har spenderats i goda vänners (och kusins) sällskap, det har varit pulkaåkning med tillhörande varmchoklad, snöänglar och snölyktor, Mysteriet på Greveholm och smaskigt söta upptinade rester från 50årskalaset den gångna helgen.
Allt är tiptop. Precis som glassen. Julklapparna är inslagna, julklädseln struken, julörhängena lagade... Ja ni hör; det är klappat och klart.
Min nya medicin smakar godis. Sånt där lite annorlunda godis som man inte riktigt kan säga vad det smakar, men gott är det och löses upp i munnen. Precis som min medicin. De har till och med samma färg. Doktorn har kanske gett mig fel? Som en julpresent?
Det är uppesittarkväll ikväll. Emelie, Gustav och MerryBerryJerry skall underhålla sig så länge de kan. Själv tänker jag dra mig tillbaka med en gammal kär vän. Harry heter han, och ikväll finner han Hemligheternas kammare.
Eftersom julafton inte alls är "överskattat" eller "roligare när var liten" planerar jag att sova så fort jag bara kan och vakna - som alltid på julafton och födelsedag och liknande speciella dagar - tidigt. Tidigt, långt tidigare än alla andra. Så jag kan ligga kvar i sängen och nästan höra tomten som lyfter med sin släde från taket efter att ha lämnat julklappar genom skorstenen. Jag hoppas den är nysotad; det vore tråkigt om han den där röde mannen blev svart. Jag brukar höra tomtarna som kryper upp ur vrårna och höra mössen sjunga sin julvisa. Det brukar bli toppen. Kalas. Och KalleAnka.
Grattis i förskott Jesus :D
G: Jag väntar fortfarande på 100 gr smält smör! (Gustav står vid bänken med elvisp och bunke i högsta hugg)
E: Men jag håller ju på här! (Emelie pekar på blockchoklad hon hackar i små bitar)
G:Gör större chokladbitar. Jag sa ju att vi skulle bryta istället. Hur svårt kan det vara?!
E:Men NEJ, de ska vara såhär!
G: Smöret Emelie. Smöret.
E: Men...
G: Äsch, vi byter!
E: Nej! (Gustav lyfter bryskt upp Emelie från stolen och placerar henne vid bänken och elvispen)
G: Så du sölar kvinna!
E: Det gör jag INTE.
G: Titta, såhär ska det se ut. (Gustav håller upp en chokladbit han just brutit) Stora chokladbitar somi amerikanska muffins. Så man känner smaken.
E: Kolla på honom bara. Och han är seriös också! (Detta sagt till en åskådare)
G: Smöret...!
E: JA! Men vart är det där smöret då...?
En smörletarjakt påbörjas i huset och smågnabbandet fortsätter i köket.
I övrigt är det julefrid. Julgodiset är just klart och dagen har spenderats i goda vänners (och kusins) sällskap, det har varit pulkaåkning med tillhörande varmchoklad, snöänglar och snölyktor, Mysteriet på Greveholm och smaskigt söta upptinade rester från 50årskalaset den gångna helgen.
Allt är tiptop. Precis som glassen. Julklapparna är inslagna, julklädseln struken, julörhängena lagade... Ja ni hör; det är klappat och klart.
Min nya medicin smakar godis. Sånt där lite annorlunda godis som man inte riktigt kan säga vad det smakar, men gott är det och löses upp i munnen. Precis som min medicin. De har till och med samma färg. Doktorn har kanske gett mig fel? Som en julpresent?
Det är uppesittarkväll ikväll. Emelie, Gustav och MerryBerryJerry skall underhålla sig så länge de kan. Själv tänker jag dra mig tillbaka med en gammal kär vän. Harry heter han, och ikväll finner han Hemligheternas kammare.
Eftersom julafton inte alls är "överskattat" eller "roligare när var liten" planerar jag att sova så fort jag bara kan och vakna - som alltid på julafton och födelsedag och liknande speciella dagar - tidigt. Tidigt, långt tidigare än alla andra. Så jag kan ligga kvar i sängen och nästan höra tomten som lyfter med sin släde från taket efter att ha lämnat julklappar genom skorstenen. Jag hoppas den är nysotad; det vore tråkigt om han den där röde mannen blev svart. Jag brukar höra tomtarna som kryper upp ur vrårna och höra mössen sjunga sin julvisa. Det brukar bli toppen. Kalas. Och KalleAnka.
Grattis i förskott Jesus :D
Tandläkaren
Så var det dags igen.
Jag har...
... tagit i hand
... gapat
... fått ont i munnen av röntgen grejerna som är vassa
... lett
... gapat lite till
... försökt nicka och se sympatisk ut med metallinstrument i munnen
... hört att jag är duktig
... fått veta varför man skall använda tandtråd
... plockat bort tandsten
... blivit påmind om att gå till tandläkaren även när jag blir stor och måste betala för mig (det där med betalningen kommer dock inte vara aktuellt förren år 2012, tack Västra Götaland) trots att jag aldrig haft några hål.
Jag fick inget klistermärke, men jag fick en provtandkräm och banankräm. Ljuva banankräm. Tydligen skall det komma en ny smak; melon. Melon-banankräm. Wow.
Då var det över och jag lyckades ta mig igenom det utan att nysa min nye tandläkare i ansiktet. Detvarlite frestande, men man vill ju göra ett gott första intryck, så det fick vara...
Här han snön lägrat sig och jag skall - feber till trots - absolut åka pulka när Jerry kommer hem :)
Innan dess är det dags för en ny dust med mina väskor.
Jag har...
... tagit i hand
... gapat
... fått ont i munnen av röntgen grejerna som är vassa
... lett
... gapat lite till
... försökt nicka och se sympatisk ut med metallinstrument i munnen
... hört att jag är duktig
... fått veta varför man skall använda tandtråd
... plockat bort tandsten
... blivit påmind om att gå till tandläkaren även när jag blir stor och måste betala för mig (det där med betalningen kommer dock inte vara aktuellt förren år 2012, tack Västra Götaland) trots att jag aldrig haft några hål.
Jag fick inget klistermärke, men jag fick en provtandkräm och banankräm. Ljuva banankräm. Tydligen skall det komma en ny smak; melon. Melon-banankräm. Wow.
Då var det över och jag lyckades ta mig igenom det utan att nysa min nye tandläkare i ansiktet. Detvarlite frestande, men man vill ju göra ett gott första intryck, så det fick vara...
Här han snön lägrat sig och jag skall - feber till trots - absolut åka pulka när Jerry kommer hem :)
Innan dess är det dags för en ny dust med mina väskor.
Om att ta det som en man
Liksom sig bör följs lovstarten av en rejäl förkylning, kanske till följd av en natts rännande ute i vit särk med tänt ljus i hand och rött band i midjan...
För att prova något nytt bestämde jag under förmiddagen att jag skulle ta det som en man; det vill säga bädda ner mig framför tv:n med allehandaförkylningsmediciner, vara riktigt ömklig och tycka synd om mig själv. Precis som en riktig karl ska.
Jag tröttnade efter några timmar. Tog ett nytt beslut som innebar en friskförklaring. Gjorde mig iordning, gick på körövning, hälsade på min bror, knåpade ihop hemligheter inför söndagens konsert och var alltigenom aktiv och effektiv. Precis så som kvinnor ofta har en tendens att vara.
Sedan kom bakslaget. Jag började packa upp mina väskor som rymmer allt du kan tänka dig att jag behövt under fyra månader och mer. (Fråga Nidde för han fick köra hem dem och bära in dem.) Det gick inte. Min garderob måste ha krymt, för den var full redan innan jag börjat och jag har nu fått bära ner mer än hälften av mina tillhörigheter till källaren. För att inte tala om att jag fått slänga kläder och att det fortfarande finns flera ouppackade väskor. Tillråga på allt fick jag feber.
Hädanefter skall jag alltid bete mig som en man när jag blir sjuk. Och så ska jag skaffa en fru som kan passa upp på mig och packa upp mina saker. Men det måste vara en ganska händig fru, för hon måste bygga mig en ny garderob.
Att vara förkyld när man inte har tid med det, det är verkligen sämst.
Att ha en alldeles för liten garderob är snäppet värre.
För att prova något nytt bestämde jag under förmiddagen att jag skulle ta det som en man; det vill säga bädda ner mig framför tv:n med allehandaförkylningsmediciner, vara riktigt ömklig och tycka synd om mig själv. Precis som en riktig karl ska.
Jag tröttnade efter några timmar. Tog ett nytt beslut som innebar en friskförklaring. Gjorde mig iordning, gick på körövning, hälsade på min bror, knåpade ihop hemligheter inför söndagens konsert och var alltigenom aktiv och effektiv. Precis så som kvinnor ofta har en tendens att vara.
Sedan kom bakslaget. Jag började packa upp mina väskor som rymmer allt du kan tänka dig att jag behövt under fyra månader och mer. (Fråga Nidde för han fick köra hem dem och bära in dem.) Det gick inte. Min garderob måste ha krymt, för den var full redan innan jag börjat och jag har nu fått bära ner mer än hälften av mina tillhörigheter till källaren. För att inte tala om att jag fått slänga kläder och att det fortfarande finns flera ouppackade väskor. Tillråga på allt fick jag feber.
Hädanefter skall jag alltid bete mig som en man när jag blir sjuk. Och så ska jag skaffa en fru som kan passa upp på mig och packa upp mina saker. Men det måste vara en ganska händig fru, för hon måste bygga mig en ny garderob.
Att vara förkyld när man inte har tid med det, det är verkligen sämst.
Att ha en alldeles för liten garderob är snäppet värre.
Jul jul strålande jul
Idag är en sådan där pissigt regnig dag, men det har väl aldrig stoppat någon från att känna julstämningen? Eller?
Både första och andra advent har passerat och det är verkligen berättigat att ha sjungt jullåtar i knappt en månad, att ha bakat två satser pepparkakor (dessutom en pepparkaksborg), lussekatter och oräknerliga mängder knäck i en sketen ugn som aldrig håller temperatur, ja som egentligen kanske aldrig ens överstiger hundra grader, men vem klagar?
Det är okej att ha glöggat massor och ha kollat på mer än halva Sunes jul och påbörjat Mysteriet på Greveholm.
Det är snabbjul på Ralingsåsgården och dagarna går alldeles för fort för att jag ska hinna öppna och äta varje lucka i min anti-julstress-kalender (tacka vet jag en snäll lillasyster och Lagerhouse alltså).
Luciaframträdandena för glada tanter och döva farbröder börjar imorgon. Och vi har plockat lingonris till luciakransar i mörker och regn. Vi har kravlat oss igenom ett träsk i form av en åker, det var gegga upp till knäna för att göra en smärre överdrift. Vi har bestigit berg i form av Ralingsås högst punkt - en stor stenkulle täckt av mossa. Och vilket äventyr det varit! Allt detta för att tillslut märka att lingonriset som vi febrilt letat (små-)land och rike runt, fanns bakom huvudbyggnaden på gården... Men finfina kransar blir det. Vi har en expert :)
Det är snart dags att knyta ihop säcken inför jullovet och ta all sin packning med sig hem - tacka vet jag far min som låter mig låna en kombi!
Det är också dags att skriva ett arbete och läsa ett antal böcker och göra bokuppgift innan slutet är här. Visserlige har vi haft hela terminen på oss, men det är ju ingen sport! Och vem vill känna julefrid eller ha tid att umgås med sina klasskamrater såhär innan vi sprids vind för våg en månad?
Nej, jul jul strålande jul i all ära, men tack gode Gud för regn så jag inte frestas att försumma mina studier till förmån för pulkaåkning!
Både första och andra advent har passerat och det är verkligen berättigat att ha sjungt jullåtar i knappt en månad, att ha bakat två satser pepparkakor (dessutom en pepparkaksborg), lussekatter och oräknerliga mängder knäck i en sketen ugn som aldrig håller temperatur, ja som egentligen kanske aldrig ens överstiger hundra grader, men vem klagar?
Det är okej att ha glöggat massor och ha kollat på mer än halva Sunes jul och påbörjat Mysteriet på Greveholm.
Det är snabbjul på Ralingsåsgården och dagarna går alldeles för fort för att jag ska hinna öppna och äta varje lucka i min anti-julstress-kalender (tacka vet jag en snäll lillasyster och Lagerhouse alltså).
Luciaframträdandena för glada tanter och döva farbröder börjar imorgon. Och vi har plockat lingonris till luciakransar i mörker och regn. Vi har kravlat oss igenom ett träsk i form av en åker, det var gegga upp till knäna för att göra en smärre överdrift. Vi har bestigit berg i form av Ralingsås högst punkt - en stor stenkulle täckt av mossa. Och vilket äventyr det varit! Allt detta för att tillslut märka att lingonriset som vi febrilt letat (små-)land och rike runt, fanns bakom huvudbyggnaden på gården... Men finfina kransar blir det. Vi har en expert :)
Det är snart dags att knyta ihop säcken inför jullovet och ta all sin packning med sig hem - tacka vet jag far min som låter mig låna en kombi!
Det är också dags att skriva ett arbete och läsa ett antal böcker och göra bokuppgift innan slutet är här. Visserlige har vi haft hela terminen på oss, men det är ju ingen sport! Och vem vill känna julefrid eller ha tid att umgås med sina klasskamrater såhär innan vi sprids vind för våg en månad?
Nej, jul jul strålande jul i all ära, men tack gode Gud för regn så jag inte frestas att försumma mina studier till förmån för pulkaåkning!
