På besök i... Ulricehamn :)
Bloggtorkan känns som en influensa, den drabbar alla samtidigt.
Den trofasta man, (Oscar) som skulle förtälja om min brors liv på bibelskolan för mig, har i det närmaste lagt av. Dock har han fått en utskällning och skrivit ett inlägg för att gottgöra.
Elin är den i vår lägenhet som inte uppdaterat sen flytt, Ena och Johanna har gjort det en gång på två veckor. Andra svenskar i Oslo har också börjat sacka vad gäller publisering på bloggen.
Till och med Internetfreaket i pingstkyrkan har tagit en paus.
Hur som helst vill jag berätta att jag är i småstaden denna helg för att fira bror min och den som vill kika förbi mig är så välkommen så.
Även om lilla Ulricehamn är trevligt måste jag dock hävda att Oslo har mer att erbjuda.
Vi har lots of BurgerKing på KarlJohan, stora vackra parker i plural, en opera och teater. För er som ännu inte är övertygade så vill jag också nämna att vi har ett slott. Ett riktigt, inte ett fejkslott, inte ett folketshus med belysning på kvällarna som gör att små barn (jag) tror att de kan se ända till Stockholm och vinka till kronprinsessan Viktoria och hennes söte bror Carl-Philip. För er som har problem med norrmän så kan jag informera om att det är så mycket svenskar att du inte ens behöver prata med en norrman för att få en vägbeskrivning eller beställa kaffe eller vad som helst.
Oslo har - utöver det som Ulricehamn inte har - även allt som Ulricehamn har: En vuxen Viktor Freidlitz som jonglerar där han spatserart gatan ner, en klon till Elin (dock manlig sådan), och Björn Gustavsson var hos oss INNAN han kom till föreläsningen i SimochSporthallen.
Det får förresten inte glömmas att jag igår åkte buss med Luke Skywalker och att vi har en CocaColafabrik. Punkt.
Den trofasta man, (Oscar) som skulle förtälja om min brors liv på bibelskolan för mig, har i det närmaste lagt av. Dock har han fått en utskällning och skrivit ett inlägg för att gottgöra.
Elin är den i vår lägenhet som inte uppdaterat sen flytt, Ena och Johanna har gjort det en gång på två veckor. Andra svenskar i Oslo har också börjat sacka vad gäller publisering på bloggen.
Till och med Internetfreaket i pingstkyrkan har tagit en paus.
Hur som helst vill jag berätta att jag är i småstaden denna helg för att fira bror min och den som vill kika förbi mig är så välkommen så.
Även om lilla Ulricehamn är trevligt måste jag dock hävda att Oslo har mer att erbjuda.
Vi har lots of BurgerKing på KarlJohan, stora vackra parker i plural, en opera och teater. För er som ännu inte är övertygade så vill jag också nämna att vi har ett slott. Ett riktigt, inte ett fejkslott, inte ett folketshus med belysning på kvällarna som gör att små barn (jag) tror att de kan se ända till Stockholm och vinka till kronprinsessan Viktoria och hennes söte bror Carl-Philip. För er som har problem med norrmän så kan jag informera om att det är så mycket svenskar att du inte ens behöver prata med en norrman för att få en vägbeskrivning eller beställa kaffe eller vad som helst.
Oslo har - utöver det som Ulricehamn inte har - även allt som Ulricehamn har: En vuxen Viktor Freidlitz som jonglerar där han spatserart gatan ner, en klon till Elin (dock manlig sådan), och Björn Gustavsson var hos oss INNAN han kom till föreläsningen i SimochSporthallen.
Det får förresten inte glömmas att jag igår åkte buss med Luke Skywalker och att vi har en CocaColafabrik. Punkt.
Yo Sweden!
Oslo ær en underbar stad, særskilt under sommaren. Och det var sommar fram till igår. Vi har den Botaniska hagen precis brevid oss med naturhistoriska musèet, zoologiskahuset och geoligiskahuset, før att nite tala om rosor, bæckar, små vattenfall, skøna væxter, en allè och mysiga parkstigar. Vi vet var søndagsfrukosten skall førtæras.
Førsta dagen på jobbet var igår och från och med då lyfter jag kartonger, packar apoteksvaror, ryddar, står på tå, hoppar och klættrar høgt i våra varuhyllor. Allt før att vara en oværdelig och duktig lagerarbetare.
På lørdag ær det firmafest på Tusenfryd, med trerætters, tivoli och arrangerade lekar. Mixad kompott och sannolikt fruktansvært roligt. Synd bara att jag råkade dubbelboka min helg utan att vara medveten om det, men familjemys och møbelinflyttning ær vælkommet det också! Æn så længe sover två på soffan, jag på luftmadrass och Elin den glidarn i en 120 cm sægn som tydligen ær vældigt bekvæm.
Før att vi två ensamma individer i vår lægenhet inte skall vara helt utan sællskap så har Ryan och Seth blivit en del av vår nu underbara vardag. Och trots min egen brist på manlig partner så tycker jag mig kænna en man som gør allt vad pojkar skall gøra før sina flickvænner - Enas manliga partner. Han har næmligen lovat att plocka hem mer Ryan och mer Seth åt mig och Elin (och Ena och Johanna, men de kommer vara før upptagna før att hinna se OC). Før nærvarande ær det dock mitt liv som ær mest hektiskt då mitt jobb startat och jag ær den 55 åriga tanten som lægger sig en film føre de andra och går upp med solen (næstan).
Hittills har vi klarat oss med endast smærre incidenter som en høgljudd hårtork kl 07.25 (den std jag før), en utelåsning av Fluffet (den stod Elin før), ett antal tappade ficklæmpor klockan sent, (mestadels jag igen) och en førvånansvært løst sittande duschdørr i glass som tog semester och trillade loss (Elin). Annars mår vi gott och kænner oss mycket vælkomna i staden. Om jag inte kænnt det som ett svek mot mor min att redan kalla det før hemma så hade jag kanske gjort det, men det låter vi vara osagt.
Hur som helst så hittar vi øverallt med en karta i bakfickan och næstan lika bra utan. Och jag har (snart) kommit fram och tillbaka från jobbet i två dagar utan att støta på en sjælvmordsbombare som førra gången.
Det enda tråkiga ær att turkietfærgen ær borta - den skrapades av från mina axlar under vandringen från bussterminalen och "hem" i torsdags, de væskor som hængde på mina skuldror var tunga. Så också den med hjul. MEN man kan ju nite gå i Norge och se ut som turk, en nystart krævs!
Næsta helg ær jag hemma før att fira bror min førresten, så då kan vem som vill titta in och sæga hej och få mitt norska mobilnummer. Jag ær lite før paranoid før att æmna ut det hær. Till dess får ni alla ha de!
Førsta dagen på jobbet var igår och från och med då lyfter jag kartonger, packar apoteksvaror, ryddar, står på tå, hoppar och klættrar høgt i våra varuhyllor. Allt før att vara en oværdelig och duktig lagerarbetare.
På lørdag ær det firmafest på Tusenfryd, med trerætters, tivoli och arrangerade lekar. Mixad kompott och sannolikt fruktansvært roligt. Synd bara att jag råkade dubbelboka min helg utan att vara medveten om det, men familjemys och møbelinflyttning ær vælkommet det också! Æn så længe sover två på soffan, jag på luftmadrass och Elin den glidarn i en 120 cm sægn som tydligen ær vældigt bekvæm.
Før att vi två ensamma individer i vår lægenhet inte skall vara helt utan sællskap så har Ryan och Seth blivit en del av vår nu underbara vardag. Och trots min egen brist på manlig partner så tycker jag mig kænna en man som gør allt vad pojkar skall gøra før sina flickvænner - Enas manliga partner. Han har næmligen lovat att plocka hem mer Ryan och mer Seth åt mig och Elin (och Ena och Johanna, men de kommer vara før upptagna før att hinna se OC). Før nærvarande ær det dock mitt liv som ær mest hektiskt då mitt jobb startat och jag ær den 55 åriga tanten som lægger sig en film føre de andra och går upp med solen (næstan).
Hittills har vi klarat oss med endast smærre incidenter som en høgljudd hårtork kl 07.25 (den std jag før), en utelåsning av Fluffet (den stod Elin før), ett antal tappade ficklæmpor klockan sent, (mestadels jag igen) och en førvånansvært løst sittande duschdørr i glass som tog semester och trillade loss (Elin). Annars mår vi gott och kænner oss mycket vælkomna i staden. Om jag inte kænnt det som ett svek mot mor min att redan kalla det før hemma så hade jag kanske gjort det, men det låter vi vara osagt.
Hur som helst så hittar vi øverallt med en karta i bakfickan och næstan lika bra utan. Och jag har (snart) kommit fram och tillbaka från jobbet i två dagar utan att støta på en sjælvmordsbombare som førra gången.
Det enda tråkiga ær att turkietfærgen ær borta - den skrapades av från mina axlar under vandringen från bussterminalen och "hem" i torsdags, de væskor som hængde på mina skuldror var tunga. Så också den med hjul. MEN man kan ju nite gå i Norge och se ut som turk, en nystart krævs!
Næsta helg ær jag hemma før att fira bror min førresten, så då kan vem som vill titta in och sæga hej och få mitt norska mobilnummer. Jag ær lite før paranoid før att æmna ut det hær. Till dess får ni alla ha de!
