Vuxenheten växer sig på mig nr 3
Som ett avslut på denna serie av vuxna aktiviteter jag roat mig med i exakt tre veckors tid vill jag endast säga att jag förnärvarande rullar fram. Dock inte i en Volvo, vilket hade varit roligt då ordet "Volvo" står just för "jag rullar" utan i en Opel men det duger :)
Jag har varit på posten och hämtat ut ett kuvert med ett litet rosa kort.
Därmed anser jag mig fullfjädrat vuxen. Eller tillräckligt vuxen för närvarande i alla fall och denna jakt på vuxenpoäng slutar här. Utan kaffedrickande.
Vidare vill jag skryta lite om min något manipulativa sida, då jag lyckats få min baldejt att lova att han skall dricka te på balen istället för kaffe (om detta skulle serveras) i gengälld mot att jag ska följa med då han provar sin utstyrsel (mestadels eller enbart vald av mig) på vilket sätt är den en grav uppoffring för mig? Men nöjd är jag det skall inte förnekas.
Annars är det en försenad födelsedags present som mestadels upptar all min tid. Mackan och till viss del även Oskar är ena riktiga gullgossar som fixar och trixar så jag får allt jag vill ha. :D Ännu ett bevis på att jag är en riktig kvinna som man kan räkna med, en kvinna som vet hur man får som man vill.
Ikväll är det dags för ännu ett sofistikerat evenemang, nämligen musikalpremiären. Finally.
Jag har varit på posten och hämtat ut ett kuvert med ett litet rosa kort.
Därmed anser jag mig fullfjädrat vuxen. Eller tillräckligt vuxen för närvarande i alla fall och denna jakt på vuxenpoäng slutar här. Utan kaffedrickande.
Vidare vill jag skryta lite om min något manipulativa sida, då jag lyckats få min baldejt att lova att han skall dricka te på balen istället för kaffe (om detta skulle serveras) i gengälld mot att jag ska följa med då han provar sin utstyrsel (mestadels eller enbart vald av mig) på vilket sätt är den en grav uppoffring för mig? Men nöjd är jag det skall inte förnekas.
Annars är det en försenad födelsedags present som mestadels upptar all min tid. Mackan och till viss del även Oskar är ena riktiga gullgossar som fixar och trixar så jag får allt jag vill ha. :D Ännu ett bevis på att jag är en riktig kvinna som man kan räkna med, en kvinna som vet hur man får som man vill.
Ikväll är det dags för ännu ett sofistikerat evenemang, nämligen musikalpremiären. Finally.
Music fills the house
För ett ögonblick fylldes hela huset av riktig musik.
Jag började nynna en trudilutt och genast kommer Marie springande för att rädda pianot från min pekfingervals och ersätta med ackord och sånna saker.
Det dröjer inte länge innan pappa knappar på saxofonen som han har i källaren och jag kände genast att jag var mycket tilldragande. Jag är magneten i vår familj, den som för oss alla samman. Dock tenderar jag att byta laddning och stöta ifrån mig vissa vresiga när jag så vill vända den sidan till.
Hur som helst fick musiken mig verkligen att känna att jag möjligen vet vad ajg vill göra till hösten som kommer efter den här hösten. Kanske.
Återigen sitter jag här för att tränga bort tankarna på mitt skolarbete och mina stundande prov, genom att känna mig otroligt upptagen och viktig då jag kommunicerar med världen och berättar hur duktig jag är. Skämt å sido.
Jag ska snart dra igång igen.
Men först ska jag göra allt i min makt för att min magsäck ska spricka och jag ska må sådär härligt illa.
Jag började nynna en trudilutt och genast kommer Marie springande för att rädda pianot från min pekfingervals och ersätta med ackord och sånna saker.
Det dröjer inte länge innan pappa knappar på saxofonen som han har i källaren och jag kände genast att jag var mycket tilldragande. Jag är magneten i vår familj, den som för oss alla samman. Dock tenderar jag att byta laddning och stöta ifrån mig vissa vresiga när jag så vill vända den sidan till.
Hur som helst fick musiken mig verkligen att känna att jag möjligen vet vad ajg vill göra till hösten som kommer efter den här hösten. Kanske.
Återigen sitter jag här för att tränga bort tankarna på mitt skolarbete och mina stundande prov, genom att känna mig otroligt upptagen och viktig då jag kommunicerar med världen och berättar hur duktig jag är. Skämt å sido.
Jag ska snart dra igång igen.
Men först ska jag göra allt i min makt för att min magsäck ska spricka och jag ska må sådär härligt illa.
Maddan-Paddan och fredagsmys
Just nu ångrar jag nästan att jag sa till Maddan att det var OK att inte gå på bio.
Fast det är OK, jag längtar bara lite efter Johnny Depp och massvis efter Maddan som säkert trynar såhär dags en fredag då intensivveckorna verkar en aning... jaa, intensiva.
Suck.
Fast det är OK, jag längtar bara lite efter Johnny Depp och massvis efter Maddan som säkert trynar såhär dags en fredag då intensivveckorna verkar en aning... jaa, intensiva.
Suck.
Vuxenheten växer sig på mig... nr 2
Jag har tagit ännu ett kliv in i vuxenvärlden genom att konstant orora mig för att komma försent, att bli lättirriterad när människor i min omgivning ställer allt för ointelligenta frågor och självfallet om de ställer samma fråga två gånger. I min barndom var jag en aning mer tolerant, är inte det konstigt? Trots detta känner jag att det är ett vuxet steg, framför allt den eviga stressen för att bli försenad.
Nästa VIKTIGA sak jag gjort är att jag börjat vara förutseende och tänka på min framtid; jag har börjat spara inför hösten, om endast vid ett engångstillfälle. Det känns lite stort.
Andra saker som smugit sig på mig är ett diplom, en underbar bukett, lite pengar, en BT-vattenflaska, två nya vänner och en silvermedalj i choklad (inte att förglömma mina damer och herrar!) Debutantkvällen var således en underbart trevlig tillställning, många nya spännande författare att läsa och lite trängre i min bokhylla (det känns som att det hänger ihop). Ett nytt nästan lokalt favoritband, eller vad säger du Lil Darling?
Helt sjukt bra bara! Och snart är det mars och dags för Grynet att krypa fram ur garderoben :)
Nu är det dags för mig att klä mig, äta frukost och knalla till skolan.
So long!
Nästa VIKTIGA sak jag gjort är att jag börjat vara förutseende och tänka på min framtid; jag har börjat spara inför hösten, om endast vid ett engångstillfälle. Det känns lite stort.
Andra saker som smugit sig på mig är ett diplom, en underbar bukett, lite pengar, en BT-vattenflaska, två nya vänner och en silvermedalj i choklad (inte att förglömma mina damer och herrar!) Debutantkvällen var således en underbart trevlig tillställning, många nya spännande författare att läsa och lite trängre i min bokhylla (det känns som att det hänger ihop). Ett nytt nästan lokalt favoritband, eller vad säger du Lil Darling?
Helt sjukt bra bara! Och snart är det mars och dags för Grynet att krypa fram ur garderoben :)
Nu är det dags för mig att klä mig, äta frukost och knalla till skolan.
So long!
Vuxenheten växer sig på mig...
Nu har Ellan åkt hemåt och livet knallar på som vanligt igen.
Jag har, detta lovet, verkligen försökt ta tag i mitt liv och höra av mig till gamla bekanta som jag inte sett på länge och ja, jag har väl åtminstone varit bättre än jag är i snitt. Men i och med att lovet tar slut så går jag även tillbaka till mitt mer isolerade liv. Förlåt.
Tydligen har jag inte uppmärksammat det i bloggen än, men sedan min stora dag har jag försökt mig på att leva vuxet. Det vill säga göra minst en ny vuxen handling i veckan och än så länge tuffar det på bra, det är så mycket vuxet jag aldrig gjort att min fantasi ännu inte ser några gränser.
Sedan 18års dagen har jag...:
Ja, det får duga så länge, men jag måste erkänna att jag är stolt. Och jag har mer saker på lut som historian inte förtäljer idag. Men när och om fantasin någonsin sinar kan jag till och med tänka mig att dricka en kopp kaffe för att upprätthålla min veckoranson av vuxenlivet. Men det kommer dröja.
Idag ska jag förresten få återse mina söta små syskon. Wihooo :)
Jag har, detta lovet, verkligen försökt ta tag i mitt liv och höra av mig till gamla bekanta som jag inte sett på länge och ja, jag har väl åtminstone varit bättre än jag är i snitt. Men i och med att lovet tar slut så går jag även tillbaka till mitt mer isolerade liv. Förlåt.
Tydligen har jag inte uppmärksammat det i bloggen än, men sedan min stora dag har jag försökt mig på att leva vuxet. Det vill säga göra minst en ny vuxen handling i veckan och än så länge tuffar det på bra, det är så mycket vuxet jag aldrig gjort att min fantasi ännu inte ser några gränser.
Sedan 18års dagen har jag...:
- ... gått till tandläkaren själv utan att klaga.
- ... gått till banken själv och ändrat mitt internetkonto.
- ... skrivit under en rekvisition/blivande faktura för elevrådets räkning och samtidigt spenderat dryga 11 000 kronor som inte är mina.
- ... betalat min första räkning över internet.
- ... sorterat in hela mitt liv i olika pärmar som numer är mig oumbärliga.
- ... helt självmant ställt mig och diskat.
- ... utan tillsägelse rensat (inte bara städat) mitt rum.
Ja, det får duga så länge, men jag måste erkänna att jag är stolt. Och jag har mer saker på lut som historian inte förtäljer idag. Men när och om fantasin någonsin sinar kan jag till och med tänka mig att dricka en kopp kaffe för att upprätthålla min veckoranson av vuxenlivet. Men det kommer dröja.
Idag ska jag förresten få återse mina söta små syskon. Wihooo :)
Gääääsp!
Snart är det dags.
Men inte riktigt än, vi ska kolla på let's dance poängen först.
Sedan ska vi krypa till kojs Ellan och jag.
Det är andra dagen Ellan är här hemma hos mig som annars helt saknar lekkamrater då syskonen är borta. Tur att man kan hämta sin lillkusin snabbt kvickt och lätt :)
Vi har grillat och badat fotbad och legat på choklad som smält och sovit.
Ellan och mamma har bakat och promenerat och bakat igen och lagat mat och badat i sim och sporthallen när min tidsuppfattningen helt klart har sina brister.
Dock måste jag hävda att det var värt det, för han i kassan oh lala ;)
Jag pratar här om IKEA och mitt och Elins inköp för 11.069 kr samt vår privata chafför. Det var en syn vill jag lova, två hetingar och en kille i dredds, yes yes, han föll pladask och vi för honom.
Då det inte resulterade i en dejt är vår enda tröst att vi faktiskt kommer återvända och att sommaren praktiskt taget kommer göra oss till stamkunder i affären.
Jag vill också slå ett slag för IKEAs underbara vagnar utan sidor som är utmärkta att glida med.
Ett minus är dock att beskrivningen till vår utsökta soffa fanns bland klädseln...
Men IKEA hålller trots allt ännu ett tag, speciellt av en anledning ;)
Efter en lång dag fylld av viktiga aktiviteter, bilfärder, namnteckningar, rekvisitioner, fakturor och lillkusin tänker jag lägga mig tidigt med gott samvete. Efter att vi sett att Daniel da Silva står sig ännu en vecka :)
God kväll
Men inte riktigt än, vi ska kolla på let's dance poängen först.
Sedan ska vi krypa till kojs Ellan och jag.
Det är andra dagen Ellan är här hemma hos mig som annars helt saknar lekkamrater då syskonen är borta. Tur att man kan hämta sin lillkusin snabbt kvickt och lätt :)
Vi har grillat och badat fotbad och legat på choklad som smält och sovit.
Ellan och mamma har bakat och promenerat och bakat igen och lagat mat och badat i sim och sporthallen när min tidsuppfattningen helt klart har sina brister.
Dock måste jag hävda att det var värt det, för han i kassan oh lala ;)
Jag pratar här om IKEA och mitt och Elins inköp för 11.069 kr samt vår privata chafför. Det var en syn vill jag lova, två hetingar och en kille i dredds, yes yes, han föll pladask och vi för honom.
Då det inte resulterade i en dejt är vår enda tröst att vi faktiskt kommer återvända och att sommaren praktiskt taget kommer göra oss till stamkunder i affären.
Jag vill också slå ett slag för IKEAs underbara vagnar utan sidor som är utmärkta att glida med.
Ett minus är dock att beskrivningen till vår utsökta soffa fanns bland klädseln...
Men IKEA hålller trots allt ännu ett tag, speciellt av en anledning ;)
Efter en lång dag fylld av viktiga aktiviteter, bilfärder, namnteckningar, rekvisitioner, fakturor och lillkusin tänker jag lägga mig tidigt med gott samvete. Efter att vi sett att Daniel da Silva står sig ännu en vecka :)
God kväll
"Men Therese, alla har vi ju önskemål!"
Tack Sverige, tack världen.
Jag är inte längre ensam.
Det finns till och med de som är värre.
Tack alla. Tack till vem som helst.
Efter att ha varit ett allmänt skratt under dagens lopp då jag råkade förtälja att jag har gjort en aningens detaljerad bild i mitt huvud av en framtida brudklänning (mycket långt bort framtida brudklänning kan tilläggas) till Johanna och andra som kan tänkas vara av en åsikt att just denna kommentar är typisk för mig. Efter skrattet, efter sucken och den tillsynes förstående blicken med tillhörande obetydliga nickning kände jag upprättelse:
Det finns de i min bekantskapskrets som faktiskt är värre än jag.
Under en konversation med min mycket goda vän som jag pågrund av denna tillintetgörelse väljer att inte kalla vid namn utan istället vid förkortningen SH (som dock de flesta bör förstå) frågade hon vilket yrke jag vill att min man ska ha. Tro det eller ej, men det är något jag inte ägnat så mycket som en tanke åt. Något för henne oförståeligt och hon fortsatte med "men du vet väl lite vad du vill ha! En snusare eller kostymnisse, vad lutar det år?" Här har vi alltså för det första eliminerat att det går att äga en kostym om man snusar, något jag tror är allmänt kännt sedan länge. Dum som jag var, och då jag inte tycker det verkar vare sig hälsosamt eller trevligt att snusa valde jag kostymnissen varpå hon säger att då har jag redan valt bort många yrken, där byggare fick bli ett exempel. Här vill jag uppmärksamma alla på att byggare och snusare tillhör samma kategori och att man automatiskt börjar snusa när man blir byggare eller automatiskt blir byggare om man snusar, vilken ordning det kommer i förtäljer inte historien.
Jag tyckte det hela var en aning svårsmält och fann frågorna en aning ovanliga, särskilt då jag inte har en pojkvän och inte ens diplomatiskt svara det yrke han tänker välja.
En smula otåligt fälls kommentaren "Men Therese, alla har vi ju önskemål!" En fras, jag känner att jag härmed kommer använda dagligen som försvar mot skrattsalvor om min planering av mitt framtida liv.
Nu när jag dessutom begrundat ämnet och rådbråkat min hjärna mer än en gång har jag gjort en lista min framtida hälft måste svara mot.
Mina önskemål är som följer:
Jag är inte längre ensam.
Det finns till och med de som är värre.
Tack alla. Tack till vem som helst.
Efter att ha varit ett allmänt skratt under dagens lopp då jag råkade förtälja att jag har gjort en aningens detaljerad bild i mitt huvud av en framtida brudklänning (mycket långt bort framtida brudklänning kan tilläggas) till Johanna och andra som kan tänkas vara av en åsikt att just denna kommentar är typisk för mig. Efter skrattet, efter sucken och den tillsynes förstående blicken med tillhörande obetydliga nickning kände jag upprättelse:
Det finns de i min bekantskapskrets som faktiskt är värre än jag.
Under en konversation med min mycket goda vän som jag pågrund av denna tillintetgörelse väljer att inte kalla vid namn utan istället vid förkortningen SH (som dock de flesta bör förstå) frågade hon vilket yrke jag vill att min man ska ha. Tro det eller ej, men det är något jag inte ägnat så mycket som en tanke åt. Något för henne oförståeligt och hon fortsatte med "men du vet väl lite vad du vill ha! En snusare eller kostymnisse, vad lutar det år?" Här har vi alltså för det första eliminerat att det går att äga en kostym om man snusar, något jag tror är allmänt kännt sedan länge. Dum som jag var, och då jag inte tycker det verkar vare sig hälsosamt eller trevligt att snusa valde jag kostymnissen varpå hon säger att då har jag redan valt bort många yrken, där byggare fick bli ett exempel. Här vill jag uppmärksamma alla på att byggare och snusare tillhör samma kategori och att man automatiskt börjar snusa när man blir byggare eller automatiskt blir byggare om man snusar, vilken ordning det kommer i förtäljer inte historien.
Jag tyckte det hela var en aning svårsmält och fann frågorna en aning ovanliga, särskilt då jag inte har en pojkvän och inte ens diplomatiskt svara det yrke han tänker välja.
En smula otåligt fälls kommentaren "Men Therese, alla har vi ju önskemål!" En fras, jag känner att jag härmed kommer använda dagligen som försvar mot skrattsalvor om min planering av mitt framtida liv.
Nu när jag dessutom begrundat ämnet och rådbråkat min hjärna mer än en gång har jag gjort en lista min framtida hälft måste svara mot.
Mina önskemål är som följer:
- Han ska inte snusa
- Han ska inte röka
- Han ska inte vara alkoholist
- Han ska inte vara hustrumisshandlare
- och slutligen, han ska vilja ha barn.
Myndig & Syndig
Det är länge sedan.
Jag har klagat på många, men tar nu själv priset.
Det är helt enkelt dags!
Sedan sist har det varit födelsedagar med tillhörande kalas som stått på agendan.
Epidemin startade i Töllsjös klubbstuga, en mycket trevlig tillställning för en man i sina bästa år.
Då födelsedagsbarnet fötts på den allra mest lovande dagen på året, nyårsafton, var kalaset flyttat ända fram till nu men självklart skulle vi låtsas, vad gör man inte för sin syssling trevlige far?! Så det var (den oanvända) nyårsstassen som togs fram och höga klackar så att rumpan vickar en aning mer än nödvändigt, men är man kort och har en något länge lillasyster vill man inte ge henne glädjen att bli ännu längre och självklart inte försvinna helt i folkhavet och bli nertrampad som en liten råtta; så som sagt var det dödens klackar som satt på mina fötter.
Nästa jubilar var sysslingens fars kusin och bästa vän i ungdoen nämligen min käre far som blev så gammal som man är när man för två år sedan korsade gränsen och gick över på döhalvan.
Sedan var det morfaren som firar ojämt men trots allt lite jämt eller vad man ska säga. Stort kalas blir det i vilket fall imorgon då mina fötter åter skall få sig en liten dust. Men det är bra, jag måste lära mig! Ballerina står sig inte för en dvärg för evigt. Tyvärr.
Men sedan har vi ju då också mig. Myndig och Syndig är vad som står tills allas beskådan att läsa i ekonomernas genomkyska kalender fram till studenten. (Några andra citat därifrån tror jag att jag gör rätt i att bespara mina läsare.) Så var det i alla fall, igår var den stora dagen. Den stora dagen, då jag blev STOR. Det ena kan jag nu leva upp till, det andra kanske jag struntar i, det känns inte så noga.
Under onsdagen gjorde dock de flesta sitt bästa för att ta vara på mina sista timmar som minderårig och därmed sina sista timmar då de kan skratta åt att jag inte kommer in på krogen och annat de anser relevant.
Efter ett brott med påföljande straff i Göteborgs Backateater reste vi förnöjda med föeställningen hem och den 45 sista minuterna av min barndom utsågs Johanna till min förmyndare. Sedan taggade bussresenärerna till och sjöng i otaliga stämmor och tonarter jag inte visste existerade till min ära och jag klev av bussen som vuxen.
Därmed förlorade jag lite av det magiska att lägga mig som barn och vakna som vuxen, men å andra sidan fick jag fira 18 årsdagen två gånger så det var win-win i alla fall :D
Så många presenter och så många vänner. Så mycket vackert och allt lika roligt.
Även om jag inte orkar med att rada upp allt vill jag lyfta fram den underbara skurhinken och grummetvättsåpa.
Även om man inte ska kora en vinnare av sina presenter såhär öppet vill jag bryta denna regel; favoriten är trots allt en underbar silverbrosch från farmor.
Efter ett otroligt slit (mestadels från Elins sida dock) med 340 rosor och en önskan om attsprida glädje och gemenskap på skolan skall lovet och kvällen firas med dans och åter dans. Let's dance samt en frisyr full med åttor är inplanerat i kalendern.
Som uppdatering får detta duga. Under lovet, då jag är ensam när mina syskon byter mig mot en snowboard och ett par skidor, kommer det sannolikt komma betydligt mer ordbajs från min sida.
Adjö och på återseende!
Jag har klagat på många, men tar nu själv priset.
Det är helt enkelt dags!
Sedan sist har det varit födelsedagar med tillhörande kalas som stått på agendan.
Epidemin startade i Töllsjös klubbstuga, en mycket trevlig tillställning för en man i sina bästa år.
Då födelsedagsbarnet fötts på den allra mest lovande dagen på året, nyårsafton, var kalaset flyttat ända fram till nu men självklart skulle vi låtsas, vad gör man inte för sin syssling trevlige far?! Så det var (den oanvända) nyårsstassen som togs fram och höga klackar så att rumpan vickar en aning mer än nödvändigt, men är man kort och har en något länge lillasyster vill man inte ge henne glädjen att bli ännu längre och självklart inte försvinna helt i folkhavet och bli nertrampad som en liten råtta; så som sagt var det dödens klackar som satt på mina fötter.
Nästa jubilar var sysslingens fars kusin och bästa vän i ungdoen nämligen min käre far som blev så gammal som man är när man för två år sedan korsade gränsen och gick över på döhalvan.
Sedan var det morfaren som firar ojämt men trots allt lite jämt eller vad man ska säga. Stort kalas blir det i vilket fall imorgon då mina fötter åter skall få sig en liten dust. Men det är bra, jag måste lära mig! Ballerina står sig inte för en dvärg för evigt. Tyvärr.
Men sedan har vi ju då också mig. Myndig och Syndig är vad som står tills allas beskådan att läsa i ekonomernas genomkyska kalender fram till studenten. (Några andra citat därifrån tror jag att jag gör rätt i att bespara mina läsare.) Så var det i alla fall, igår var den stora dagen. Den stora dagen, då jag blev STOR. Det ena kan jag nu leva upp till, det andra kanske jag struntar i, det känns inte så noga.
Under onsdagen gjorde dock de flesta sitt bästa för att ta vara på mina sista timmar som minderårig och därmed sina sista timmar då de kan skratta åt att jag inte kommer in på krogen och annat de anser relevant.
Efter ett brott med påföljande straff i Göteborgs Backateater reste vi förnöjda med föeställningen hem och den 45 sista minuterna av min barndom utsågs Johanna till min förmyndare. Sedan taggade bussresenärerna till och sjöng i otaliga stämmor och tonarter jag inte visste existerade till min ära och jag klev av bussen som vuxen.
Därmed förlorade jag lite av det magiska att lägga mig som barn och vakna som vuxen, men å andra sidan fick jag fira 18 årsdagen två gånger så det var win-win i alla fall :D
Så många presenter och så många vänner. Så mycket vackert och allt lika roligt.
Även om jag inte orkar med att rada upp allt vill jag lyfta fram den underbara skurhinken och grummetvättsåpa.
Även om man inte ska kora en vinnare av sina presenter såhär öppet vill jag bryta denna regel; favoriten är trots allt en underbar silverbrosch från farmor.
Efter ett otroligt slit (mestadels från Elins sida dock) med 340 rosor och en önskan om attsprida glädje och gemenskap på skolan skall lovet och kvällen firas med dans och åter dans. Let's dance samt en frisyr full med åttor är inplanerat i kalendern.
Som uppdatering får detta duga. Under lovet, då jag är ensam när mina syskon byter mig mot en snowboard och ett par skidor, kommer det sannolikt komma betydligt mer ordbajs från min sida.
Adjö och på återseende!
