theresecarlsen

Det är länge sedan.
Jag har klagat på många, men tar nu själv priset.
Det är helt enkelt dags!

Sedan sist har det varit födelsedagar med tillhörande kalas som stått på agendan.
Epidemin startade i Töllsjös klubbstuga, en mycket trevlig tillställning för en man i sina bästa år.
Då födelsedagsbarnet fötts på den allra mest lovande dagen på året, nyårsafton, var kalaset flyttat ända fram till nu men självklart skulle vi låtsas, vad gör man inte för sin syssling trevlige far?! Så det var (den oanvända) nyårsstassen som togs fram och höga klackar så att rumpan vickar en aning mer än nödvändigt, men är man kort och har en något länge lillasyster vill man inte ge henne glädjen att bli ännu längre och självklart inte försvinna helt i folkhavet och bli nertrampad som en liten råtta; så som sagt var det dödens klackar som satt på mina fötter.

Nästa jubilar var sysslingens fars kusin och bästa vän i ungdoen nämligen min käre far som blev så gammal som man är när man för två år sedan korsade gränsen och gick över på döhalvan.

Sedan var det morfaren som firar ojämt men trots allt lite jämt eller vad man ska säga. Stort kalas blir det i vilket fall imorgon då mina fötter åter skall få sig en liten dust. Men det är bra, jag måste lära mig! Ballerina står sig inte för en dvärg för evigt. Tyvärr.

Men sedan har vi ju då också mig. Myndig och Syndig är vad som står tills allas beskådan att läsa i ekonomernas genomkyska kalender fram till studenten. (Några andra citat därifrån tror jag att jag gör rätt i att bespara mina läsare.) Så var det i alla fall, igår var den stora dagen. Den stora dagen, då jag blev STOR. Det ena kan jag nu leva upp till, det andra kanske jag struntar i, det känns inte så noga.
Under onsdagen gjorde dock de flesta sitt bästa för att ta vara på mina sista timmar som minderårig och därmed sina sista timmar då de kan skratta åt att jag inte kommer in på krogen och annat de anser relevant.
Efter ett brott med påföljande straff i Göteborgs Backateater reste vi  förnöjda med föeställningen hem och den 45 sista minuterna av min barndom utsågs Johanna till min förmyndare. Sedan taggade bussresenärerna till och sjöng i otaliga stämmor och tonarter jag inte visste existerade till min ära och jag klev av bussen som vuxen.
Därmed förlorade jag lite av det magiska att lägga mig som barn och vakna som vuxen, men å andra sidan fick jag fira 18 årsdagen två gånger så det var win-win i alla fall :D

Så många presenter och så många vänner. Så mycket vackert och allt lika roligt.
Även om jag inte orkar med att rada upp allt vill jag lyfta fram den underbara skurhinken och grummetvättsåpa.
Även om man inte ska kora en vinnare av sina presenter såhär öppet vill jag bryta denna regel; favoriten är trots allt en underbar silverbrosch från farmor.

Efter ett otroligt slit (mestadels från Elins sida dock) med 340 rosor och en önskan om attsprida glädje och gemenskap på skolan skall lovet och kvällen firas med dans och åter dans. Let's dance samt en frisyr full med åttor är inplanerat i kalendern.

Som uppdatering får detta duga. Under lovet, då jag är ensam när mina syskon byter mig mot en snowboard och ett par skidor, kommer det sannolikt komma betydligt mer ordbajs från min sida.

Adjö och på återseende!