theresecarlsen

Jepp det kliar i fingertopparna och jag kunde inte hålla mig.
Men provet är gjort så det är ingen större skada skedd.
Något mer som är avklarat är spexfotograferingen varav vissa saker varit kul, andra chockande och vissa tråkiga.
Jag ska förklara:
Kul saker och "kul" saker (jag vet att du förstår skillnaden); Att klä ut sig är roligt. När det blir bra är det ännu roligare. Att gå runt naken i skolan är desto mindre roligt. För naken gick jag, naken i leggings och skjorta för VAR kära vänner var kjolen?! Jag hade klackskor (höga, sånna som ingen normal människa kan gå i utan att bryta fötterna) och slimmade svarta leggings så man ser allt som finns att se och allt som borde döljas. Lägg därtill en uppknäppt midjeknuten rosa skjorta, lockigt STORT hår med rosa hårband, läppstift och vita solglasögon - där har du hela bilden. Tänk dig också att jag gick ensam i en lång korridor som inte var så enslig som jag skulle önskat.

Försök även sätta dig in i scenariot att ajg pratar med fixarna i aulan och det knackar på dörren. Snäll som jag är öppnar jag och ser NSklassen stå därute på spexfotograferingsdagen iförda vanliga kläder med cowboyhattar på huvudet. Jag hade förväntat mig mycket av dem och tänkte i mitt stilla sinne "Gud vad ni är tråkiga!". De små "rara" pojkarna gick sedan snabbt bakom ett skynke och kom ut en minut senare - iförda hatt. (Notera att tillägget"vanliga kläder" är utelämnat) Iförda ENDAST hatt (och strumpor för att vara riktigt sanningsenlig). Chock eller vad?
Jag gömde mig bakom en god vän som klarade av pressen, innan jag snabbt vickade iväg på mina klackar. Utanför dörren mötte jag Nisse, denne räddare i nöden då mitt chocktillstånd var gravt. En halvtimma senare hade reaktionsfasen inträffat och vid dagens slut kan jag hävda mig vara mitt i bearbetningsfasen. Förhoppningsvis är jag redo att ta nya tag imorgon i den såkallade nyorienteringsfasen (utan de mardrömmar som hör till det posttraumatiska stressyndromet) För visst vill jag hävda mig ha upplevt en traumatisk händelse och anser mig just nu vara inne i en traumatisk kris. Förhoppningsvis utvecklar jag inte en fobi eller ångestneuros till följd av händelsen men det kommer kräva mycket hårt arbete innan jag är helt återställd.

Och, JA, jag har haft prov om psykiatri idag)

De tråkiga sakerna som sedan följde skall vi inte uppehålla oss vid.
Jag säger bara: Hellre GRIS än Grease, tyckte några och min tanke var tvärtom.

Denna lilla incident vägdes dock snabbt upp av diverse bekanta varav vissa vet hur en cirkelhälsning ser ut - You and me Samuel, vi äger! Haha...
Andra vänner har varit coola och slår takter när jag lallar vilket också är berättigat ett tack så en stor eloge till en stor vän med tröjan "Liten men tuff".

Take care now, bye bye then :)

Jag tänker göra precis som Gröngölingen och skaffa mig en anledning att inte sitta här utan att ni tror att jag har gått och dött:
Lever jag när veckan är slut lovar ajg att uppdatera och inte före dess.
(Dock är min karaktär inte lika stark som Johannas när det kliar elakt i mina fingrar)

Good news today.
Good news yesterday
Good news yester-yesterday (haha så säger man inte va)
Trots detta en aning tankspridd...

Funni-Bunni work waiting
:)

Om jag varit sådan så jag alltid skrivit dagens låt så skulle det vara "Always look on the bright side of life" idag.

Jag vill öppna med att säga att jag inte har några ögonfransar kvar, långsamt långsamt har de fallit bort (till följd av min ögonfransböjare skulle mamma hävda och jag är tyvärr benägen att hålla med) dock är jag fullt övertygad om att de växer tillbaka om jag ger dem lite tid så no mascara for me for a while (och givetvis ingen ögonfransböjare)

Sedan kan jag väl också säga att jag varit på jobbet och packat upp hårprodukter och andra försköningsfabrikat så som deodorant etc. Min kära jobbarkompis utbrast ett stort GRATTIS med något ironiskt tonfall. (vagen med varor var nästan dubbel så hög som jag och minst 4 gånger så bred) Men det var helt OK. Jag är en god människa som tycker om att stöka runt och sträcka mig till höjder och hyllor min längd inte varit konstruerad för.

Jag kan också berätta att jag är grym på att starta i backe, uppför eller nerför. Hur lätt som helst. Men att starta på plan väg, tror du det skall vara möjligt verkligen?!

Till dagen hör att jag och pappsen är ensamma hemma och han är sugen på filmkväll medan jag är sugen på Café.
1. Hur är det möjligt att han vill se en film med mig den enda gång jag inte känner för att se film?
2. Vad är oddsen för att det händer när det bara är vi hemma så inte någon annan kan se film med honom?
3. Varför har veckan inte fler timmar, dagar, kvällar och nätter? Jag vill ju se film med pappa :)
Film blir det nog i alla fall tror jag, och om jag har turen på min sida så blir det kinamat. :)

Jag träffade förresten en krulltott idag som berättade att vänner kommer till Sverige den 20:e december. Can't wait!

Titta noga på klockslaget för detta inlägg.
Titta en gång till för att verklgien vara säker.
Jag sitter i skolan vid elevrådetsdator och skriver.
Ja, du bör kolla klockslaget en gång till men du ser nite fel.
Klockan är tio i 7 på morgonen.
Och det är tisdag så vi börjar egentligen 10, men kören börjar strax före 9.
Och nej, jag rä nite onormalt morgonpigg.
Jag släpar mig upp ur sängen som alla andra.
Men jag har lite fix att ordna.

Igår gjorde jag en lista på saker jag skulle ha med till skolan imorse
Det bnlev stressigt så när jag kom hit och prickade av den var ajg ganska nöjd förutom en sak.
Så här såg listan ut:

Mobiltelefon
Kyrknyckel
Nycklar
Plånbok
Kalender
Väska
Frukostpaket
Köpkortsbok
USBminne
Mapp
Nick Hornby roman
Gynetdagbok

Kyrknyckel behövdes ifall skolan fortfarande var larmad, det klarade jag mig ifrån.
Frukostpaketet dock, ack, min mage kurrar.
Ingen jobbar bra på fastande mage och cafeterian öppnar inte förren om 1½ timma :(

OK, glöm vad ajg skrev innan.
Jag fixade tydligen inte alls något genom en knapptryckning
Däremot pajjade jag vår skrivare som kompensation.
Vad ska pappa säga?? :S
(Fråga mig inte om hjälp när det gäller tekniken)

Give me sunshine
Give me time

Tänk så underbart, jag skulle ha en lugn morgon. Jag skulle äta frukost och försöka vara snygg.
Min klocka stod på 06.07
Pappa väckte mig 07.01
Det blev inte frukost
Det blev inte bra.
Men till skolan kom jag.
Klockan 10.00 var lektionen slut.
Dagen var slut, härligt härligt.
Kul att jag vetat det så länge.
Men trafikskolan blev ett stopp på vägen.
Dubbelt så många fel som man fick ha men trots allt 56 fler rätt än jag trodde att jag skulle få. Härligt härligt, inte allt för illa för att vara första gången va?
Skolan igen.
Potatismos
Klistra bilder
Marknadsföring
Djupa samtal
Mindre djupa samtal
Projektarbetsrapport
Samtal
Hemväg
Telefonsamtal
Mjukisbyxor
MAT :)
Fixa trixa datorn. Jepp det var jag som kirrat, för jag kan kirra mina egna tekniska problem numer, jag bara tryckte på en knapp och jag har fixat ALLT (det var INTE startknappen, det var något mycket komplicerat) men jag ringde pappa först och kollade om det var ok, det är alltid bra att skylla på någon om det blir fel. Men som sagt, jag är fixarn. Behöver du hjälp; ring mig.
Nej ok, inte så outstanding, men jag var bra :)
Skola
Skola
Skola står på schemat
Härliga marknadsföring, religion och projektarbete.

Det är snart jul.
Ge mig Chatsworth house i julklapp någon? :D
Inte det... hmm...

Snön ligger än men det är lite isigare, hunden och jag uppmärksammade detta på morgonpromenad.
Idag är det skola, städa och jobb som står på schemat. Oh helgade lördag, för du inget gott med dig?
Det är bara att bita i det sura äpplet och dra igång.
Men titta på vädret ute, ser inte du som jag dessa glittrande ängar och denna inbjudande skog? Ett mörkt vatten och gnistrande fotspår som längtar efter att efterföljas?
Ser du inte boken som ligger uppslagen precis vid fåtöljen där filten också råkar ligga? Hör du inte musiken i bakgrunden och känner att ett par raggsockar eller duntofflor inte sitter helt fel inom en snar framtid?

Gamla fotografier, oförglömliga minnen.
Gammal text, samma tankar.
Tid som förlorats kommer aldrig igen, var så säker.
Njut just nu.
Just nu.
Nu.
För vem vet något om imorgon?
Ta vara på livet, det är visdomens ord för dagen.
Ta vara på livet.

Det gör det absolut och jag ser med spänning fram emot vårkanten och musikalen då jag ska få ser mer av varan haha! Dock tänker jag inte ge upp hoppet om ännu ett smakprov på shakeande delar ;P

Efter en lång dag med motgångar och medgångar beslöt mor och jag att en tjejkväll var alldeles för länge sedan, detta ville vi genast råda bot på och tog bilen till Videomix och ICA (Ja man kan hyra film på ICA, men var kära vänner sitter charmen i det? Jag vill SE filmerna stå uppradade, inte ligga inne i nån tekninsk låda. Punkt. Jag är också införstådd med att godis kan köpas på Videomix men jag känner behov av större utbud. Åter punkt.)
        Efter diverse dividerande kom vi ut med pride and prejudice samt mängder och åter mängder av godsaker (mamma sa faktiskt att ajg fick köpa hur mycket jag ville och vem passar inte på?!)
       Lillasyster var transporterad till Borås, brodern är så kristlig av sig att han var där jag också brukar infinna mig de flesta fredagkvällar dvs i kyrkan, och faderskapet hade vi förpassat till garaget där han satte upp lite skåp och roade sig helt på egen hand bland skruvar och borrmaskiner, en riktig karakarl där!
       Vi var alltså själva och kvällen blev lyckad, dock med diverse stopp för att den allvetande dottern skulle förklara händelser för den mindre allvetande modern ;)

Trots att mindre än en vecka förflutit känns modevisningen tämligen avlägsen, det finns så mycket annat att ockupera tankarna med. Speciellt när man fyller dem med tänkbara och otänkbara kärlekar. Mycket mycket tillfredsställande och mycket mycket tjejigt. Tänk tex vilken charm det finns i att bli bortgift till en främmande kusin som inte alls har utseendet på sin sida, eller vilken otrolig lättnad att ha en mamma som endast bryr sig om att friaren är välbärgad. Nej skämt osido, tack och lov för att jag får bestämma själv. (Dock inte helt själv, då skulle Depp inte ha någon Vanessa Paradise, men livet är inte alltid rättvist)

Nog om kärleken.

Oj. Nog om allt för dagen tror jag, det fanns ingenting för utom kärlek att skriva.
Bara kärlek kärlek kärlek.
Kärlek åt folket alla!
Sov gott

Kramas är bra.
Det är mysigt.
Hemligheter är förbaskat trevligt det också, så länge det är MINA hemligheter, inte när man har hemligheter för mig. Det tycker jag folk borde sluta upp med ;)
Pappor är bra.
Och hundar ibland.
Snö är det bästa än så länge på veckan
Eller nej jag ändrar mig, vänner toppar listan.
Bra vänner.
Myspys med lillasyster är inte helt fel heller (dock är det bara jag som får mysa med henne, ville bara klargöra det lite extra)

Ibland tycker jag om att smygtitta på folk, det får man faktiskt. Vissa är trevligare att titta på än andra. :)
Brev tycker jag om att få
Och utflykter tycker jag om att göra
Semester är inte helt fel
Att sitta alldeles tyst kan även det vara rogivande

Dagens goda gärning har jag gjort :)
Jag är precis som Pippi Långstrump, för jag köper också godis till behövande barn, bara det att hon gjorde det i en kiosk med stort utbud och att jag gör det i skolcafeterian när andan faller på och de böehvande barnen är extra söta :)

Peace out

Gala 2007 ägde grovt.
Tidigare år har varit bra
Vi var bättre
Vi var bäst.
Och JA, självförtroendet är på topp och jag tänker skryta idag :)

Ni som inte var där har missat något och så fort dvd:n kommer har jag filmkväll med mig själv och den som vill.
Glitter i hela ansiktet (fortfarande!)
Lockigt lockigt hår
Fina/mindre fina kläder (mest fina)
Smycken
Klänningar
Musik
Dans
Röd lackväska - den är bäst
Fullsatt lokal på båda sittningarna
Många vänner i publiken
Mycket fotografier
Trevliga och oförglömliga minnen
Sötasöta barn
Underbar dag
Slitiga veckor
Städning efteråt
Fest i Fiskestugan
Sömn
Och nu, helt plötsligt finns det fritid igen, vad ska jag med den till?? Ge mig en till modevisning istället :D

Snön har fallit och äntligen infinner sig julkänslan.
Det är dags att köpa paket och presenter.
Söndag kan kanske bli en sådan dag?

Städa rum och plugga psykologi, religion, FE, internationell ekonomi, matte och svenska ligger också som högsta prio just nu. MEN det är värt det. Det är så värt det!
Smile

Gissa vad jag gör ikväll, jo jag kollar på Disneydags. MEN det är ett program man tyvärr växer ifrån. Jag blev glad när jag zappade fram det, men ack besvikelsen som följde var stor. Helt ärligt hur kul var det på en skala? Tacka vet jag Astrid Lindgrens filmer! De ska mina barn bli uppväxta tillsammans med, och jag tänker socialisera med mina barn för de filmerna har klass :)

Annars tänker jag sova på min lördagkväll. Sjunga en del med. Men mest sova.
Sedan är det bara att ladda ladda ladda. Jackie Burkhart here I come!

Tomorrow c'est das modevisning gott folk.
C'est le grande finale a une surmené période.
Ma espérance es grande....
Nej OK, jag som tänkte vara lite kul och skriva allt på franska, ja så bra gick det med det. Jag har tappat all skolfranska, lite tråkigt faktiskt, franska var rätt kul... Men svårt...
Kanske en kvällskurs efter studenten?
Imorogn är den stora dagen alltså. Och sömn krväs innan det.
Sömn och värktabletter.

See ya tomorrow?

Då var det fredag, vilket för många betyder slutet på en vanlig skolvecka men för mig betyder mitten på en otroligt hektisk men ofantligt rolig upplevelse. (En mycket utdragen upplevelse då processen sträcker sig över en halv termin...)
Det är MODEVISNINGSVECKA och det vill inte säga lite.
Jag har skaffat mig nya viktiga vänner som bestämmer; vaktmästare och fastighetsskötare och ännu en rektor. Jag tror att all persnal på Tingsholm kommer hejja på mig dagligen innan jag tar studenten, jag är på god väg vill jag lova. Men det är trevligt att få gratis gummiband och ståltråd och rep och reglar. Att få borra i skolans väggar lite som jag tycker det är också helt  OK. :)

För att inte bara babbla om modevisningen så kan jag istället tala om lite konsekvenser den har.
Onsdag säger jag till projekthandledare att han inte får glömma vår handledarträff följande dag.
Torsdag glömmer jag handledarträff.
Fredag gottgör jag detta och har handledarträff.
Jag tömmer min plånbok för vi köper pizza och annan mindre hälsosam mat och jag behöver köpa saker till diverse utgångar. Dessuom har mina ögon öppnats för mycket MYCKET attraktiva kläder och inte minst assecoarer. Checka röd lackväska, grönt-rosablommigt paraply, grå JC tunika och alla dessa smycken från glitter. Jag skulle kunna behöva en gammal rik man för att hålla min ekonomi balanserad.....

Något jag också kan tala om är att den första snön för säsongen föll här i staden idag och detta möttes med hurrarop och stoj under ljuva två sekunder. Sedan startade mediatreorna brandlarmet lite lägligt och alla elever transporterade sig (de flesta utan ytterkläder) till fotbollsplanen och vidare upp för den branta slaskiga slänten till sim och sporthallen. Behöver jag påpeka att jublet kom av sig?!

Trevlig trevlig dag.
Pappa har gjort mysmat och det blir en kväll framför tv:n om jag orkar, fast jag tror  sömn känns mer lockande...
Marie har spelat musik för mig och hon är och förblir alltid den lilla smurfen då hon smyger runt i morgonrock och duntäcke närhon är sschjyyyyk. Söt-nöt smurf Marie (en ganska bred sådan tack vare täcket)

Att lifta...
Det är att tillämpa ett transportsätt för att ta sig snabbare hem en regnig dag.
Det är att kliva in i en bil där man inte känner föraren.
Det är att febrilt söka konversationsämnen och tacka fruktansvärt mycket för skjutsen när (om) man kommer fram.
Det är att vara trevlig fast man är nervös.
Det är att inte längre stå ensam ute i mörkret och kylan.

Man skulle kunna säga att jag ahr liftat idag, för allt det stämmer in på vad jag gjort.
Vi var i Gällstad och sökte transport hem i mörkret och det regnade.
Vi kände inte föraren.
Vi förde en stapplande och föga intressant konversation, det var lite spänd stämning.
Vi tackade olidligt mycket för skjutsen.
MEN på en punkt skiljde sig vad vi gjorde starkt ifrån att lifta; vi visste med bestämdhet att vi skulle komma hem. Vi "liftade" med en anställd till en gammal arbetskamrat till mig och vi stod knapppast på en trottoarkant när vi frågade om skjuts. I sanningens namn frågade vi inte, min gamla arbetskamrat skötte snacket mycket fint :)
Så trots att det inte var påriktigt var det det närmaste jag någonsin kommit att lifta.


En annan roligt liten anekdot är när jag idag skulle berätta saker och ting för den lilla smurfen här hemma:
"Marie, gissa vad vi gjorde på samhällskunskapen idag!?"
"- VEM KYSSTE LÄRAREN?!"
tystnad.
"Eeh... Marie, vi har inte ****** ******** med "K" i samhällskunskap..."
"Nej just det ja... Ajja, jag skulle pussat honom om VI haft det!"
"Marie, eeh, ni har ***** ******** med "K" i det ämnet..."
större tjockare tystnad (min mamma satt vid bordet)
Marie: "Alltså mamma jag har INTE pussat honom!!!"

Idag, efter en ovanligt dålig sömn men oändligt lång natt tänkte jag göra ett ryck och ta tag i mitt liv.
Tillsammans med Harry Potter åt jag en ordentlig frukost och promenerade sedan med familjen lilla hund.
Det var skönt väder, men behövde ingen jacka, och på vår väg mötte vi trevliga grannar som också var ute och spatserade. Jag hann dagdrömma endel och Sessie nosade runt.
Väl inne sällskapade jag med Harry Potter igen medan Marie tittade på film och Mackan anlände hem från kyrkan (och nej, jag var inte där idag).
Jag plockade fram en liten svart bok som inte innehöll Tom Dolders alla dagboksanteckningar utan istället alla kakrecept min mamma besitter. I min iver att vara duktig tänkte jag djärvt att två helt nya recept skulle gå alldeles utmärkt att kirra. Till att börja med rev jag apelsinskal på ett rivjärn och skaffade mig ett litet minne på tummen, men ingen större skada skedd och jag är benägen att säga att det trots allt är ok att lämna mig ensam hemma med rivandes och vassa föremål utan att känna ånger och oro.
Allting gick kalasbra och kakan stod bruno och fin inne i ugnen medan jag diskade och började med nästa recept som tro det eller ej tillhör min bror (inte visste ajg att han hade några bakerfarenheter, eller rättare sagt så trodde jag mig bestämt veta att han inte besatt någon sådan erfarenhet).
Det är här, när formen tas ur ugnen och skall vändas för att kakan skall befrias, som jag visar tecken på ringrostighet; jag har trots allt inte bakat på mycket lång tid. Jo, formen var smord för jag är inte helt oduglig, MEN två ynkliga hörn av kakan lossade inte från formen och mitt misstag var att jag inte skakade lite i formen innan jag åter lyfte upp den, så som lilla mor lärde mig för herrans många år sedan.
Nästa kaka (eller  kakor) sattes n i ugnen med en rekomenderas tid på ca 12 minuter, jag som trots allt har viss erfarenhet satte äggklockan på 10 med tanken att det är bättre att kolla till kakan oftare än nödvändigt. Jag diskade undan under tiden, konstant sällskapandes med Krister Henrikssons ljuva stämma i köket.
När äggklockan ringde såg kakorna mycket fina ut så jag plockade ut dem ur ugnen och började skära upp dem, de ska trots allt skäras varma, och upptäckte att degen fortfarande var lite degig och påminde mig själv om att kakan möjligtvis skulle vara inne i 2 minuter till. Som sagt så var det nya recept och jag visste inte hur kakan skulle kännas när man skar den, så jag satte in den igen och lät den var i ugnen dessa 2 minuter men till min fasa var degen lika degig som förut, det enda som förändrats var kakans ljust gyllenbrunafärg som blivit en ton mörkare. Då gick mitt misstag upp för mig. Kakan skulle vara degig när den skars och stela när den svalnat, kakan skulle dock inte vara riktigt så brun som den blev. Misstolka inte nu och tro att den brändes vid, bränna saker brukar jag undvika, nej kakan var bara en ton mörkare än önskvärt men det var dock en ton för mörkt för att jag skulle känna mig nöjd.
Ja, vad ska man säga? Ringrostig eller inte så är inte resultatet nöjsamt (dock smakar båda kaksorterna mycket bra och Marie har ensam nästan ätit upp den ena som rymdes i en 1½ liter form) För dagen känner jag mig aningens besegrad i köket. Men till mitt försvar vill jag hövda att jag blev ditraherad av den olidligt spännande historia jag hört så många gånger innan ;)

Ja det var nog allt.
Take care

Tanken slog mig när jag läste en väns blogg för dagen, en tanke om sorg och saknad.
Det är inte alltid man vet varför något/någon försvinner.
Det behöver inte röra någon annan människa än just dig själv.
Det är inte säkert någon annan förstår.
Man vill inte alltid prata om det.
Ibland låtsas man att det inte finns, att allt är som det var.
Ibland drar man sig tillbaka och lämnar ännu ett spår.
Ibland väljer man att skapa saknad och sorg för någon annan.
Ofta vet man inte vem man är utan just det som försvunnit.
Hur ska man hitta vägen fram?
Vem är jag?
Vem är du?
Vad saknar du och vilken sorg bär du på?
Det är så lite jag vet om dig, och du vet ännu mindre om mig.

Alla bär vi på något.
Det är inte säkert det försvinner.
Såret läker, men ibland bildas ärr fulare än såret.
Vem är jag och vem är du vid dagens slut?
Då när det inte finns något "vi", när du är ensam och det är mörkt, vem är du då?
Känner jag dig?
Du kanske inte känner mig.