theresecarlsen

jag ser nu att mitt adjö inlägg inte publiserats, så håll till godo! Dock är jag hemma redan imorgon med mer info.
 
Om 21 minuter bär det iväg.
Jag far till grannlandet för att söka lyckan och en lägenhet.
Inatt kom jag förresten att tänka på en sak. Våningssängar. Vi behöver två våningssängar.
För att göra inlägget ännu mer till en annons om vad som önksas köpas vill jag bara tillägga: ALLT. Vi har inget, behöver allt. Gärna nu. Gärna graatis.
Ta hand om Sverige medan jag är borta.
Tack för mig!

Det är min pappa, Bono, en kille jag gick i mellanstadiet med och en kille i min parallellklass från högstadiet.
Det finns fyra människor i universum som använder sig av färgade solglasögon, färger som lila, orange, röd och gul. Och jag har äran att leva med den ena, ha delat klassrum  med den andra och delat korridor med den tredje. Det är bara Bono kvar som jag ska ge en plats i mitt liv.
Punkt.

Att finna en halvtyken Oskar på soffan och två extra flickor i badrummet var ett drastiskt uppvaknade från kvällens tidigare event och drömmerier.
Idag har jag nämligen sett min allra vackraste vän på bioduken. Tyvärr paxad redan från start av sällskapet, Johanna har bestämt sig för att skaffa en kung. Även när vi gick ut från biografen, fyra på bredden var det kungar och drottningar hon syftade till då hon sa "vi går till och med som dem!". Själv tänkte jag på Sex and the City. Inte vet jag varför jag tyckte det låg närmare till hands att referera oss till fyra singeltjejer (dock två med sällskap) istället för två flickor och två pojkar (okej, vi vet om Elin och Johannas läggning, men de saknar något mellan benen). Hur som helst, precis som Sex and the City. Johanna har lika stort hår och lika omtänksam som Carrie. Elin är lika bitter och avskyr män lika mycket som Miranda. Jag vill gifta mig någon gång i framtiden precis lika mycket som Charlotte, och jag är lika naiv och tror att mr Charming ska gå förbi mig på gatan imorn, typ. Sist men inte minst; Ida har samma hårfärg som Samantha. Där slutar dock likheten och tur är väl det.

På tal om Ida kan man förresten inte undgå att flika in dagens kommentar:
Jag: Hur gammal är man egentligen när man slutar använda blöja?
Ida: Det har lite att göra med åldern.
Notera: hon tyckte det var ett fullgott svar och förstod inte hur det blev fel, även efter våra förklaringar.

Dagens top 2 mest horribla händelser:
1. Att få någon annans kiss avtorkat på min läppar - i bästa välmening.
2. Att komma hem till ett hus som kvällen till ära stinker av både hund (igen) och makrillfilé, bara för att jag ska trivas så bra här hemma min sista månad här, ett tag framöver.

Trots detta håller jag hoppet uppe, framtiden ser ljusare ut. Flytten till grannlandet har äntligen börjat ta fart, inte bara i huvudet. Det är typ dags att bunkra upp med torrvaror och grejer! :)

Häromdagen gjorde jag det förbjudna.
Jag läste någon annans sms utan lov. Och det som gör mig till en än värre människa är att jag godtyckligt raderade en hel del av dem. Det slog mig att det mest återkommande sms:et från mig var "Ring mig NU!", "Ring mig", "RING RING RING", och andra varianter med samma andemening. Medan min lillasyster knåpat ihop ett stort antal utförliga och till och med gulliga sms till vårt faderskap. Mina sociala skills är nog inte så bra som jag trott.

Saken blir ju förövrigt inte bättre av att jag avskärmat mig helt från omvärlden tack vare ett inaktiverat SIM-kort. Men jag överlevde som grottmänniska i hela 6 dagar innan jag resolut "stal" pappas mobil så jag åtminstone kan skicka SOS-sms eller andra nödrop vid ett sådant infall. Och givetvis för att kunna snoka och lägga min näsa i blöt och inkräkta på andras privatliv. I'm a personellspaceinvader :)

Men bara fram till morgondagen för när jag idag ringde mitt nästan dagliga samtal till tele2 sa de att ett nytt SIM-kort skulle infinna sig alldeles strax.

Efter en ljuvlig vecka med människor som inte är precis som alla andra utan lite underbarare.
Jag hade kunnat stanna resten av mitt liv, om jag fått sova lite också. För sömn hinns inte med när man ska sy maskeradkläder, gå spökrundor, bada mitt i natten, se Mr. Goran trolla, spela brännboll, ha ledarsamlingar, barnsamlingar, gemensammasamlingar, promenader i parken, söva trötta barn, hoppa studsmatta, leka under hökens vingar kom och äta före, under och efter varje aktivitet plus ett par svängar upp till slottet för en glass eller två.
Men härligt har det varit, badbadbad, mat i oändlighet, söta barn och vuxna. Ett kärt återseende med Bjärka-Säby helt enkelt. Två  missar dock: det fattades personer och min kusse passade på att vara i England när jag ville stanna i Linköping och fika. Illa.

Hur som helst är jag tillbaka, fortfarande som stenåldersmänniska då tele2 ännu inte gjort vad de lovat. Men jag tror att jag snart lärt mig.
Just nu är det omladdning; jobba två nätter och sedan ut till en kär ö: Hönö. Avec la familia tror jag, plus diverse vänner till systra mi och ett par till mig. Yey!.
Men innan dess känner jag att jag behöver inkräkta lite på det stadiga radarparet numera.

OCH Elin, Johanna och Ena, vänta bara tills ni får se vad ajg har fixat till vår lägenhet. Ena borde vänta med skräck, Elin med förtjust glädje och Johanna, ja hon får bara vänta.

Nu ska jag hoppa in i duscha och tvätta bort läger och sjövatten.
Ha det gott!