theresecarlsen

Polen Yey!
Trots sunk rum, sunk toalett, sunk mat och sunk vägar var resan över belåtenhet. Bra resa. Bättre än älskade Tyskland? Jämförbar åtminstone.
Mr. Andreas Busschafför Candyman kan till och med göra en 21 timmar lång resa enkel väg behaglig. Okej, en lätt överdrift, men genomförbar och mestadels mycket trevlig.

Gårdagen tillbringades sjungandes, duschandes och sovandes. Åh sköna svenska stora fräscha rymliga dusch. Oh härliga mjuka svenska lakan och en bred säng som inte är en bäddsoffsmadrass. Ett rum utan sindelväv och heltäcklingsmatta, men ljud- och värmeisolering. Ett hus utan Elaka Vargen (Polacker). Kranvatten som inte är brunt och som går kan dricka. Kort sagt: Sverige är bästaste bästa och min säng skönaste skön. Jag firade hemkomst med 17 timmarssömn. NajsBajs.

Denna vecka är dock död rätt och slätt. Skola från morgon till eftermiddag. Kör för eftermiddag til natt. Prov- och läxläsning kväll till natt. Koreografiövning och scenkläder under natten. Och förhoppningsvis en timmas sömn eller två. Dock ingen tid att äta eller andas.

Allting kommer blir mycket bättre när jag tagit studenten.
Då ska jag sola, sova, jobba, leta lägenhet och förhoppningsvis campa. Det blir grejer det. Om jag lever då vill säga. Annars får himlen banne mig se till att innefatta sol och grillkvällar!

Idag är en dålig dag.
Mest för att jag fortfarande inte kommit över att mitt långa inlägg från i fredags tydligen inte finns kvar. Så antagligen fick ingen läsa om min och pappas hemmakväll. Eller att jag var påfrestande som få, ungefär en blandning av mariesyndromet jag-pratar-hela-tiden-så-jag.hinner.inte.andas och olofs alla ljudeffekter. Det vill säga konstant oljud.

Sen är jag också lite arg över att någon rivit ner rullgardinen i mitt rum för år och dar sen sagt "Oops" och inte satt upp den igen, det innebär att morgonsol och jag är fiender. Forever.

Våren är också frustrerande. Det är inte roligt att vakna med täppt näsa och vara blind för att ögonen rinner så mycket. Jag ska flytta till nordpolen, där finns inte pollen. Eller sydpolen kanske det blir, jag minns aldrig vilken det är isbjörnarna finns på. Dem vill jag nämligen inte bli bekant med. Hellre inadopterad i en söt pingvin flock.

Egentligen har jag ett gnällområde till, men alla skriver så mycket om den för tillfället så förhatliga skolan så jag struntar i det.

Sådär, nu har jag gnällt färdigt.
Idag är det packning, städning och nerfrysning av kudde som gäller.
Yey. Det var länge sedan min kudde låg i frysen, det ska bli trevligt.
Imorgon bär det iväg. Det är sjukt, det känns inte så.

Snart beger vi oss i väg. Maddan-Paddan och jag. Och 59 stycken andra.
Om jag inte talat om det så funderar jag på att snylta lite duntäcke, i annat fall får ajg ta med ett eget.
Vi kommer ha kul utan strul, bus utan rus. Precis som på burkus lägrena som jag jag aldrig åkte på. Tror min lillasyster gjorde det, minns inte om de var bra eller inte. Kul ska vi ha i alla fall. Jag tror alla komponenter kan sammanfogas till en trevlig resa nu. Det mesta har löst sig, dock inte helt utan strul...
Snart är förresten ett relativt ord då jag är hemma ända till på måndag.

När vi är tillbaka är det snart dags för nationella prov.

När de är slut är det snart dags för ett årligt vattenkrig från studenternas sida.

Sedan är det snart dags för bal.

Snart student.

Snart en framtid. Lite väl snart.

Hur som helst kommer 18 timmar bussresa *2 att komma väl till pass då det finns områden vi inte utvecklat och djupgående tittat på ordentligt. Än. Men snart.

Det var så dags tänkte jag och skickade iväg ett sms.
Ja det är dags fick jag till svar.
Datum bestämdes och likaså meny.
Fem utvalda bjöds in, och järngänget infann sig.
Nu är vi uppdaterade igen.
Och allesammans var vi överens om att vår lilla sophålskvart som vi rådde över och bodde i i underbara 2½ vecka är den bästa bostad man kan tänka sig, även om det är skitigt i hörnen. Trots allt hade vi ju hängt upp servetter på väggarna för att göra allt mer hemtrevligt.

Annars finns det många tips om grannlandet att hämta hos oraklet Stina.
Dock hoppade inte särskilt många grodor  ur munnen idag, mycket tråkigt.  Så jag skriver några gamla i repris:
"Har någon sätt min luftstrupe?!" (om ventilen på luftmadrassen)
"Vad många böcer det finns här!" (vi befinner oss i stadsbiblioteket)
"Det är en sån där... en sån där stor cirkel! (Hon pratar om en rondell)
"Jag ska bara gå och kissa..." "ÅH lyllos dig, jag vill också vara kissenödig!!!"
Tack för att du är så fruktansvärt spontan, jag gillar dig skarpt, haha.
Det kan bli trevliga hemmakvällar i Norge det där :)

Anna-Banan var som alltid, på hugget.
Smaskiga detaljer. Haha.

Looking forward till nästa återträff!

Efter ett fasligt göra-sig-i-ordning-och-packa kalas var de klara.
Efter att jag fått köra hem igen och lämna det jag glömt kunde de åka.
Efter att ha stationerat sig kunde de krypa till kojs.
Efter lite duggregn kom skyfall.
Efter skyfall kom snö, det var inte lika kul.
Efter att ha ringt mamma mitt i natten kom de hem igen, utan en audition i bagaget.
Det var Maries historia, nu kommer min:

Mitt i en välförtjänt sömn ringer en väckarklocka med hejdundrande kraft. Det brukar vara min, och alla brukar klaga. Det var inte min.
Jag kände stor aggresion mot min syster och gick in med beslutsam min för att ta död på ägodelen som får henne att vakna när hon är hemma, och mig att vilja mörda när hon inte är det. Det var inte Maries.
Skeptisk gick jag bort till moderens rum och finner detta onskefulla. Men jag blev så förvånad att jag endast stängde av den och somnade på studs.
En halvtimma senare hör jag röster. Det skall duschas och ätas frukost (och nej klockan är inte frukostdags en lördag morgon, och de har verkligen inte rätt att stå och gasta sådär) Och det ska plockas fram nya kläder och jag vet inte allt. Nattetimman till trots uppfattar min skarpa hjärna att vi har en besökare.
Efter ännu ett lyckat frsök att somna om väcks jag av en babian som promt ska ligga i min säng. MIN säng. Låter det som att jag vill ha en stor bebis liggandes där, med blött hår och tre täcken på sig så att jag svettas ihjäl? Känns det som att det är något jag saknat?! Det hela blir ju inte bättre av att babianen inte vill vara tyst OCH att hon klagar när MIN väckarklocka ringer, i anständig tid!
Efter att ha blivit utschasad från mitt eget rum, ja min egen säng till och med, och efter att den stora bebis babianen snott mitt täcke fanns det inte så mycket annat för mig att göra än att sätta mig vid TV:n.
Det är då jag får syn på Carson, min absoluta favorit i Fab 5 (och ja, bara att jag HAR en favorit i Fab 5 är rent patetiskt, men i vilket fall, I lööööve him!) Han stod med uppvikta jeans inne i ett stort varuhus, i en önskedamm och plockade upp småpengar. I just det ögonblicket slog det mig hur lik Ena är honom. Vilket kommer vara bra för vår framtida ekonomi i grannlandet. :)

I vilket fall så är mitt rum ockuperat, så jag kan inte göra mina läxor (dvs det är MerryBerrys fel om jag får dåliga betyg) och hennes rum är också ockuperat av en grobian så ja kan inte ens hämnas.
Hade det inte varit för att de sover så tyst och stilla hade jag trott att apsläktet var här för att invadera hela vårt land. Ungefär som ett tredjevärldskrig, de har ju i alla fall tvingat mig på flykt...

Jag tror att alla förstår att min morgon varit hemsk.

Två av mina vänner kommer snart hem, det vill säga snart i perspektivet att de varit borta i massvis med månader. Snart som i den 19:e april. Det är jippiehooo. Typ.

Något annat positivt är att min mygga övergivit mig.

Och att min balklänning, trots J:s antydan om att jag blivit tjockare, passar alldeles kalas.

Det är idag 6 veckor och 1 dag tills en vit mössa pryder mitt huvud och lika många dagar kvar tills jag förväntar mig att bli så överöst med blommoroch presenter kring min nacke att jag får svårt att stå på benen.

Idag är förresten dagen som personifierar hela svenska kalenderåret, vi har haft snö, bitande vind, solglimtar och blommor. Dålig kombo.

För att göra mitt inlägg ännu mer osammanhängande kan jag tala om att bitar av mig försvunnit. Jag har nu lämnat ut båda mina USB:minnen till årsboken, vilken är en mycket bra anledning att skiljas från dem för en tid, men jag känner mig fortfarande stympado ch stluen på delar av min frihet. Tänk sen när jag lämnar ifrån mig elevrådsnyckeln, jag kommer bli klaustrofobisk för livet, min frihet kommer inte vara tillräckligt stor för att jag skall känna mig obunden. Jag bävar.

Min beslutsångest gällande om jag gillade mitt myggbett fick ett drastiskt slut. Under natten fick jag nämligen 6 till. Sen när är det rättvist? Det snöade ju typ i morse!!! Eller var det igår? Jag minns inte.. Hur som helst försvann mina tvivel helt och hållet, myggor är ena otäcka djur. Kryp. Insekter. Och det eda som den läxan kostat mig är att min kropp är röd och riven för att allting kliar så förjordat.

Dessutom är det mattetajm imorgon. Entusiasm. Nej. Men jag skall göra ett tappert försök.

Sommar kom till mig. Med student, sol, bad, socialt liv och framtidsplaner.

Det som gör dagen ännu mer komiskt deprimerande är att Merry-Berry just för tillfället sitter vid pianot och sjunger julsånger. I april gott folk! Förstår ni vilken familj jag lever i?! Haha. Men hon är härlig, skrutten.  :)

Efter gårdagens grabbighet känner jag att det är dags att få tillbaka min gamla vanliga kvinnliga gnällighet: Under natten fick jag årets första myggbett.
Det är med blandade känslor som jag kliar på detta lilla röda som satt sig på min höft. Dels är det ett hat mot ett mycket litet djur som vill suga ut allt blod ur mina ådror, vilket jag tycker är oförskämt då jag trivs mycket bra med att vara vid liv och inte alls vill ändra på det. Dels känner jag mig tacksam över det vår- och sommartecken som bettet för med sig. Sommar sommar sommar. När det är ljust dugnet runt och man bestämmer sig för att grilla minst ett par gånger i veckan för att tillsist endast köpa färdiggrillade revben och potatissallad medan grillen står tom. När det är iskallt i det svenska vattnet och man ändå känner sig frestad av att ta sig ett dopp. När inga läxor och prov ens för ett ögonblick kan tynga ner en. När allt i livet känns lätt som en fjäder. När livet ter sig som en dans på sommaräng med krans i håret, fladdrande klänning och varma solstrålar. När man åker Lisebergsbanan tills man spyr. Allt detta ryms i den lilla lilla rosa-röda fläck som kliande ska pryda min höft ett par dagar.

Något om dagens temakväll (den första av många förhoppningsvis) är att jag då jag var på jakt efter grabbkläder fann flest klädsplagg i min lillasysters garderob - inte i min brors. Trots detta är min bror inte på något vis feminin. Vad vi av denna fakta kan tolka att min lillasyster måste vara, kan vi utelämna här.
Dock var det en genuint rolig tillställning och jag kände mig otroligt manlig med min djupa stämma och de coolaste glasögon man kan finna. Och nej, inte bryr väl jag mig om att solen gått ner, solbillor var ett måste.

Trots en trevlig kväll tror jag det mest komiska inslaget var då jag i min utstyrsel skulle skjutsa lilsis till sin maskerad då hon var iförd Grynetmundering, dvs knallrosa leggings, glittrande ballerinakjol, "ta ingen skit"-tröja och tiara. Det var ett antal människor som vände på huvudet under vår framfart. Speciellt då vi stannade för att tanka.

By the way; Merry-Berry berömde min utstyrsel på följande vis: "Den är helt sjukt bra! (Ja hon levde sig in i sin Grynet-roll på studs) Du ser ut som en bög!!!"
Ah, thank you very much, precis vad jag försökte uppnå.

Mitt liv har idag tagit en mycket drastisk vändning:
Jag har förlorat min livskamrat, eller ja åtminstone har den person som ockuperat mina tankar dag som natt slutat att ta upp min tid. Det känns en aning tomt. Jag har helt plötsligt fritid igen. Men jag saknar min Harry.

Detta är dock inte det enda som skett. Som en riktig tjej-tjej måste jag givetvis berätta och beklaga mig över vad som hänt: jag har brutit en nagel. Och ja det kan tyckas mycket fånigt och fjantigt att beklaga sig över, men när blode sprutar och fingret är inlindat i bandage och jag är helt invalidiserad känner jag trots allt att jag är i min fulla rätt att klaga.
(Ok, en smärre överdrift, men det blödde, jag har plåster, och om jag böjer fingret max gör det schwainont och jag kan inte använda fingret till att knappa på tangentbordet.)

Annars har det vackra vädret bidragit till att ge mig lite funderingar om var jag befunnit mig idag, helt plötsligt såg jag en amazon sitta och njuta i solen. Jag gick sakta förbi, det är trots allt inte varje dag man ser en amazon. Inte riktigt varje dag.


Sammanfattningsvis två jobbiga saker och en trevlig sak som ägt rum idag.