theresecarlsen

För ett ögonblick fylldes hela huset av riktig musik.
Jag började nynna en trudilutt och genast kommer Marie springande för att rädda pianot från min pekfingervals och ersätta med ackord och sånna saker.
Det dröjer inte länge innan pappa knappar på saxofonen som han har i källaren och jag kände genast att jag var mycket tilldragande. Jag är magneten i vår familj, den som för oss alla samman. Dock tenderar jag att byta laddning och stöta ifrån mig vissa vresiga när jag så vill vända den sidan till.
Hur som helst fick musiken mig verkligen att känna att jag möjligen vet vad ajg vill göra till hösten som kommer efter den här hösten. Kanske.

Återigen sitter jag här för att tränga bort tankarna på mitt skolarbete och mina stundande prov, genom att känna mig otroligt upptagen och viktig då jag kommunicerar med världen och berättar hur duktig jag är. Skämt å sido.
Jag ska snart dra igång igen.

Men först ska jag göra allt i min makt för att min magsäck ska spricka och jag ska må sådär härligt illa.