"Så du sölar kvinna!"

Christmastime is here och följande konversationutspelas just i vårtkök där jag och MerryBerry lämnat Emelioch Gustav vind för våg:

G: Jag väntar fortfarande på 100 gr smält smör! (Gustav står vid bänken med elvisp och bunke i högsta hugg)
E: Men jag håller ju på här! (Emelie pekar på blockchoklad hon hackar i små bitar)
G:Gör större chokladbitar. Jag sa ju att vi skulle bryta istället. Hur svårt kan det vara?!
E:Men NEJ, de ska vara såhär!
G: Smöret Emelie. Smöret.
E: Men...
G: Äsch, vi byter!
E: Nej! (Gustav lyfter bryskt upp Emelie från stolen och placerar henne vid bänken och elvispen)
G: Så du sölar kvinna!
E: Det gör jag INTE.
G: Titta, såhär ska det se ut. (Gustav håller upp en chokladbit han just brutit) Stora chokladbitar somi amerikanska muffins. Så man känner smaken.
E: Kolla på honom bara. Och han är seriös också! (Detta sagt till en åskådare)
G: Smöret...!
E: JA! Men vart är det där smöret då...?
En smörletarjakt påbörjas i huset och smågnabbandet fortsätter i köket.

I övrigt är det julefrid. Julgodiset är just klart och dagen har spenderats i goda vänners (och kusins) sällskap, det har varit pulkaåkning med tillhörande varmchoklad, snöänglar och snölyktor, Mysteriet på Greveholm och smaskigt söta upptinade rester från 50årskalaset den gångna helgen.
Allt är tiptop. Precis som glassen. Julklapparna är inslagna, julklädseln struken, julörhängena lagade... Ja ni hör; det är klappat och klart.

Min nya medicin smakar godis. Sånt där lite annorlunda godis som man inte riktigt kan säga vad det smakar, men gott är det och löses upp i munnen. Precis som min medicin. De har till och med samma färg. Doktorn har kanske gett mig fel? Som en julpresent?

Det är uppesittarkväll ikväll. Emelie, Gustav och MerryBerryJerry skall underhålla sig så länge de kan. Själv tänker jag dra mig tillbaka med en gammal kär vän. Harry heter han, och ikväll finner han Hemligheternas kammare.

Eftersom julafton inte alls är "överskattat" eller "roligare när var liten" planerar jag att sova så fort jag bara kan och vakna - som alltid på julafton och födelsedag och liknande speciella dagar - tidigt. Tidigt, långt tidigare än alla andra. Så jag kan ligga kvar i sängen och nästan höra tomten som lyfter med sin släde från taket efter att ha lämnat julklappar genom skorstenen. Jag hoppas den är nysotad; det vore tråkigt om han den där röde mannen blev svart. Jag brukar höra tomtarna som kryper upp ur vrårna och höra mössen sjunga sin julvisa. Det brukar bli toppen. Kalas. Och KalleAnka.

Grattis i förskott Jesus :D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0