theresecarlsen

Visst är det underbart på våren då det börjar cycklas igen, fåglarna kvittrar och gräset är grönt. Solen skiner och allt är allmänt trevligt. Jag och Mia-Maria plockar fram våra inlines igen (snart va?) och börjar färdas genom den hemska tunneln. Brunbrända ben (inte än tyvärr), såpbubblor och självfallet vattenpistoler.
Dock är det mest kompiska med dagen något så alldagligt som lek med vattenpistoler.
Jag var i den lilla byn nära här och provade den vackraste klänningen jag äger som dock inte är klar än, och påväg till bilden igen ser jag grannpojken springa runt i trädgården och en mamma som ser efter honom. Men det är inte allt. Jag ser en till liten pojke bärandes på en mastodont vattenpistol, lekandes han också givetvis. Inte med den andra pojken, inte pratandes med mamman. Ensam lekandes i grannträgården. Så sött tänkte jag. Tills han vände sig om och rätade på sig, det är inte en liten pojke. Det är en man. Det är min snart 25 åriga kusin. Som leker med grannpojkens vattenpistol. Ensam. I grannens trädgård. När lillpojken springer vid sidan om och vill vara med. Vuxet Edward, mycket vuxet. ;P Men pojkar coh vapen förblir väl alltid pojkar och vapen antar jag...

Annars har det varit smörgåstårta och stress. Och nya människor. Trevliga sådana. :)

Jepp, det var dagen.