Kära mormor och morfar :)
Visst är det härligt att komma hem till sitt riktiga hem som man inte bor på för tillfället. Det är kul att träffa sin familj och skönt att sova i sin egen säng. Det känns bra att öppna kylskåpet utan att upptäcka 7 ketchupflaskor och 15 smörpaket, utan istället skåda hyllor fulla av olika sorters mat.
Men - och det finns ett men - ibland finns det inget som går upp emot en tur till mormor och morfar. En knappt tio minuter lång bilresa är det för att komma till landet "pyssla-om-mig". Ett mycket litet kungarike som egentligen bara består av ett hus med omgivande trädgård. Huset där man möts av kramar, skratt och glädje. 20 frågor och fika på bordet - idag semla. En morfar som precis hämtat posten från postboxen och på vägen köpt en påse godis att lägga i skålen, bara för att jag ska komma - trots att jag fyllt 20 år och trots att det bara är tisdag och jättelångt kvar till lördag. En mormor som vill mäta alla mått på mig flera gånger för att den stickade tröjan som hon lovat mig varken ska bli en centimeter för stor eller för liten. Och ständigt denna omsorgsfulla fråga om vad det ska bli av mig och vad jag ska hitta på till hösten, som efter mitt svar lämnar mina morföräldrar lite smått oroliga men ändå hoppfulla och får mormor att yttra: "Jaja, de kan ingen så grannt veta än, det är långt kvar till hösten" och "Du är ju säker du lilla Therese, så det ska nog gå bra". Säker i min mormors värld är samma sak som duktig och bra på alla sätt och vis. Och ibland så finns det inget skönare än att åka till landet "pyssla-om-mig" för att hämta kraft och självförtroende, visdom och kärlek, och fylla på sitt glädjeförråd. För är det något som mormor och morfar sprider omkring sig så är det glädje och en massa massa kärlek. (Och MAT, jag har nog aldrig kommit därifrån utan något att ha på färden, eller till middagen eller till pappas matlåda imorgon eller till... ja ni fattar grejen.)
Förutom mormor och morfar så har den här hemmavistelsen haft en till höjdpunkt: Musikalen. Estet 3:orna spelar Trollkarlen från Oz och de var riktigt riktigt bra när jag kollade på dem igårkväll! Kan tänkas tyckte jag att det var nästan ännu bättre när jag fick ta Plåtman, Lejonet och Hunden hem till mig efteråt och äta pannkakor med sylt. Men bara nästan. :)
Nu är det dags för kvällsmat på Carlshöjd och den vill jag verkligen inte missa :)
Men - och det finns ett men - ibland finns det inget som går upp emot en tur till mormor och morfar. En knappt tio minuter lång bilresa är det för att komma till landet "pyssla-om-mig". Ett mycket litet kungarike som egentligen bara består av ett hus med omgivande trädgård. Huset där man möts av kramar, skratt och glädje. 20 frågor och fika på bordet - idag semla. En morfar som precis hämtat posten från postboxen och på vägen köpt en påse godis att lägga i skålen, bara för att jag ska komma - trots att jag fyllt 20 år och trots att det bara är tisdag och jättelångt kvar till lördag. En mormor som vill mäta alla mått på mig flera gånger för att den stickade tröjan som hon lovat mig varken ska bli en centimeter för stor eller för liten. Och ständigt denna omsorgsfulla fråga om vad det ska bli av mig och vad jag ska hitta på till hösten, som efter mitt svar lämnar mina morföräldrar lite smått oroliga men ändå hoppfulla och får mormor att yttra: "Jaja, de kan ingen så grannt veta än, det är långt kvar till hösten" och "Du är ju säker du lilla Therese, så det ska nog gå bra". Säker i min mormors värld är samma sak som duktig och bra på alla sätt och vis. Och ibland så finns det inget skönare än att åka till landet "pyssla-om-mig" för att hämta kraft och självförtroende, visdom och kärlek, och fylla på sitt glädjeförråd. För är det något som mormor och morfar sprider omkring sig så är det glädje och en massa massa kärlek. (Och MAT, jag har nog aldrig kommit därifrån utan något att ha på färden, eller till middagen eller till pappas matlåda imorgon eller till... ja ni fattar grejen.)
Förutom mormor och morfar så har den här hemmavistelsen haft en till höjdpunkt: Musikalen. Estet 3:orna spelar Trollkarlen från Oz och de var riktigt riktigt bra när jag kollade på dem igårkväll! Kan tänkas tyckte jag att det var nästan ännu bättre när jag fick ta Plåtman, Lejonet och Hunden hem till mig efteråt och äta pannkakor med sylt. Men bara nästan. :)
Nu är det dags för kvällsmat på Carlshöjd och den vill jag verkligen inte missa :)
Kommentarer
Postat av: jerry
Mormor och morfar är bäst <3
Trackback
