theresecarlsen

Ibland gör man sådant man vet att man inte ska.
Man kanske springer i trappan även om man håller en sax i handen.
Man kanske luras lite väl övertygande.
Man kanske äter godis, fast det inte är lördag och fast man inte bett om lov.
Ni vet alla de saker mamma präntar i en när man är liten, som man vet är för ens eget bästa men som verkligen inte är roliga att följa alltid.
En sådan där sak är att hålla avokadon i handen och ta ur kärnan genom att använda spetsen på kniven. Det ska man inte göra. Punkt. Men det gjorde jag. Och som alltid så ångrar man sig. Kärnan hoppade ur snabbt kvickt och lätt och knivspetsen gick rakt in i mitt stackars finger.
För att göra det hela än mer dramatiskt provade jag på att vara Johanna Grönbäck; få blodtrycksfall, svimma på köksgolvet och slå mig gul och blå. Där låg jag i min ensamhet - för man är mest olydig när ingen ser på - tog mig för huvudet och undrade vad som hänt och varför det låg bloddroppar på golvet. In stormar Marie och en annan Johanna-Banan, hon den där Bonnen från Timmele. Kalabaliken blir fullständig då jag pratar med mamma i telefon medan Berra tror att jag blöder både fram och bak i huvudet, då jag givetvis kletat blod överallt i några frågande sekunder. Men det hela reddes ut och undersköterskan i mitt kök plåstrade om mig och placerade både mig och avokadon framför tv:n.

Men nu till saken.
Det riktigt underligga under gårdagen var det telefonsamtal jag fick av mamma:
"Hej Therese, du jag är sugen på pizza. (Min mamma behöver alltid övertygas om att pizza är mat) Det var så länge sedan vi åt det nu... (Det var det verkligen inte) Och så tänkte jag att vi inte behöver laga mat ikväll. Är du sugen på pizza?" JAG ÄR ALLTID SUGEN PÅ PIZZA. Och pizza blev det, utan att jag och pappa behövde lyfta ett finger eller säga ett ord för att övertala och övertyga om pizzans fantastiska egenskaper och att pizza egentligen innehåller all näring kroppen behöver. Tillråga på allt var det måndag, en helt vanlig mångdag, inte fredag eller lördag.

Nästa mystiska händelse inträffar när de kommit hem. Far och mor hade åkt för att köpa en ny spishäll. Min mor vill ha en vanlig och min far en induktionhäll. Hemma har vi den oskrivna regeln att pappa bestämmer det mesta som rör saker utanför huset och mamma allt som ryms inuti. Sedan har vi också det faktum att min mor och tekniska nymodigheter är som hund och katt. Alltså förväntar jag mig en vanlig spishäll. Men hem kommer en induktionshäll och i mitt stilla sinne förstår jag att pappa kommer att stå för matlagningen det kommande decenniet. Och mycket riktigt, idag när jag kommer ner till frukost står han redan och leker med sin nya leksak!

Så, gott folk, vad är då summan av kardemumman? Jo, en kvinna som äter pizza och en man som står vid spisen. Det är då verkligen 2000-talet.