theresecarlsen

Bara för att göra er ännu mer uppmärksamma på att jag blir alltmer lik mina vårdtagare, som det så vackert kallas, kan jag berätta att jag idag, utan att refektera över att det kanske var opassande, mitt i ett samtal med min bror börjar klä av mig. Min anledning: jag var kissenödig. Rum vi bafann oss i: hallen. Alltså är min rumsuppfattning en aning rubbad. Och mitt privatliv hade om det velat sig illa kunnat vara lika med noll. Men han fick ganska så brått därifrån. Jag skämdes lite. Efter att jag kom på att min gylf var öppen och sådär.
Imorgon funderar jag på att uppsöka sköterskan på kommunen som gör demensundersökningar, eller undersökningar av andra märkliga beteenden. Jag pratade med henne på min utbildning idag, hon verkade trevlig. Hon använde mig som provdocka på hur man skall bete sig mot en dement, jag kände mig väl bemött.

Förövrigt tror jag min bror är lite skrämd för tillfället. Han var borta i en vecka, och nu när han kommit tillbaka har jag förändrats mycket: Jag äter hudvårdsprodukter och jag har börjat flasha min kropp i hans närvaro. Och till hans stora förvåning åt jag inte glass till kvällsmat. Dem mest skrämmande är att detta förvånade honom mer än det andra...

Och givetvis måste jag även rätta mitt misstag: jag fick det idag påpekat för mig att Anthony Hopkins karaktär heter Hannibal Lecter inte Lector, det betyder ju lärare typ. My misstake.