theresecarlsen

Idag kom MackanPackan och gänget hem från Hult :) Finally!
Jag blev så till mig att jag åt bodylotion. På riktigt. Dessvärre. Det smakar inte så gott...
Och nu på kvällen kollade jag och Stina på en snyftare om Alzheimers.
Då slog det mig att det inom en viss demens är vanligt (vaskulär eller frontallobs) att den drabbade inte längre vet vad som är ätligt och inte, och kan äta lite vad som helst. Som bodylotion.
Och att den drabbade ändrar sina matkonsumtionsvanor radikalt och börjar äta som en gris. Det vill säga mer än resterande familj, inklusive bror och far. Till frukost åt jag sex mackor och fil.
Och som dement glömmer man ibland bort var man lagt saker. Som nycklar. Har jag berättat att mina nycklar rymt?!
Man kan också glömma att någon inte längre finns ibland oss. Som Sessie till exempel, som flyttat till vänner över sommaren. Trots detta förundras jag ibland över varför matskålen är borta. Dock endast i ungefär en minut eller två, tills jag tycker att jag är dum och tror att den skall diskas.
Man kan också glömma att göra saker. Som att stänga av strykjärn eller en volumemaster och låta dessa stå på över natten. Vi har ett nytt strykjärn nu, men volumemastern fungerar fortfarande. Pappa är dock lite oroad över hur länge det dröjer innan vårt hus står i lågor.
Fast jag minns fortfarande vad man ska göra om det brinner, det gjorde inte kvinnan på filmen. Men så hade vi ju brandövning i fredags också... Rädda, Larma, Släck. Så tror jag att det var.
Hur som helst börjar jag bli lite fundersam, jag vet ju att man kan bli dement redan som 40-åring, men när man inte ens är 20?!
Tja, det ligger ju i släkten...