theresecarlsen

Efter många om och men blev det en dejt som förgyllde den 19:e januari. En dejt efter alla konstens regler vill jag lova. Självklart försöker man förlja trenden så mycket som möjligt och då föll det sig naturligt att hitta sin nya flört över Internet, men då vi trots allt kännt varandra långt innan Internet och sådana moderniteter nöjde vi oss med att endast rent formellt chatta lite innan dejten för att det skulle gå rätt till trots att vi inte är helt uptodate när det gäller sådant här.

Tanken var i alla fall att jag som är mannen i vårt möjligen framtida förhållande (det ser lovande ut), på grund av att jag konsumerar mest mat och kompenserar genom att sporta minst, skulle komma och plocka upp min sköna för att avnjuta lunchen på Torgstallet. Då vädrets krafter inte kände samma omvälvande kärlek och nervositet beslöt det sig för att försvåra vårt heta möte, vilket resulterade i oroliga samtal under morgonen (vilket är bra då alla som dejtar bör prata i telefon då och då) som ledde till att vi istället beslöt oss för att stanna kvar i hennes hem och göra det bästa av dagen. Något man givetvis inte bör göra om man enbart chattat över Internet och inte vet om en människa ljuger eller inte men eftersom we go way back tog jag risken. Precis som i en romantisk komedi var det, jag tror vi hälsade tre gånger och fnittrade ungefär lika många. Det enda som skillde var att jag inte ens hann ringa på dörrklockan innan min fagra dejt öppnade dörren med ett brett leende. Det var på samma gång ett kärt återseende och på intet sätt en pinsam tystnad man kan tänkas uppstå då ett gammalt par möts igen för första gången på mycket länge. För det är vad vi är, som ler och långhalm om än separerade på grund av mycket påfrestande arbetsförhållanden.

Som sagt var det dejt och återförening för hela slanten och vi tittade på kärleksfilmer för att riktigt bli in the mood. Vi avnjöt en, om inte lunch, så åtminstone en enastående utsökt middag à la fru Haxha. Vi diskuterade klänningar och frack och liknande och resten av tiden satt vi mest och tittade förälskat in i den andras ögon.

Avskedet var det svåraste, som på varje första dejt, då man inte vet vad som är rätt och vad som är fel. Ska man ta i hand? Ska man kramas, eller pussas, eller ens ses igen? Jaa, efter en stunds dividerande blev kramen vår utväg och med lampan tänd beslöt vi att det inte skulle dröja lika länge till vår nästa rendezvous (hur det nu stavas). Jag var dessutom smart nog att låna henne ännu en smäktande kärleksfilm så att hon riktigt trånar efter mig. Och faktum är att jag igår lovade henne att aldrig glömma bort henne.

Vi har beslutat att skaffa barn samtidigt och bjuda varann till våra bröllop. Vi läser varandra som en öppen bok. Vi har aldrig bråkat. Och om ni inte redan förstått det så talar jag givetvis inte om vilken dejt eller vilken kvinna som helst. Kvinnan i mitt liv, min kära bästa vän. Låt mig presentera Saranda Haxha mina damer och herrar! En trogen vän. Och som ni naturligt vis redan kommit underfund med så var dejten bara en skenmanöver för att vi skulle ta oss tid att boka in varandra i våra så fruktansvärt minutsiöst planerade kalendrar. Man tar ju mer notis till det hela om det är lite love in the air runt om liksom. Och ni förstår säkert att min jakt på kärlek i och med detta är avslutad.