theresecarlsen

Nu är det bestämt. Efter ett par minuters eftertanke måste jag även säga att jag är nöjd med min slutsats. Det är dags. Det är så dags. Verkligen. Men innan jag berättar om mitt nya förvandlade liv (kommande liv) vill jag givetvis förtälja bakgrunden;

Igår, den dagen då vi nu har svenska två gånger per dag, påmindes jag om Enas 2års dag med Offa. Vi har 3 andra par varav ena parten går i min klass som även de hållt ihop i vått och torrt i över 24 månader, vilket jag måste säga är en bedrift i så unga år. Sedan idag kom ämnet tidiga giftermål upp, och jag märkte att jag faktiskt känner ett par sådana konstellationer. Det slog mig hur mycket kärlek det finns i min vardag som jag aldrig är en del av. Jag menar Johanna har ju till exempel Björn (var vänlig notera till exempel då hon har flera att välja bland). Och Elin har Adam Brody (han heter väl så?!). Och Ena har som sagt Offa. Kvar är då jag, omringad av all denna kärlek men inte del av den. Så idag, hände något så fruktansvärt litet att det egentligen bara fick mig att le lite grann, något som inte händer ofta då jag vill hävda att jag är en mycket seriös och strikt person som inte alls tycker om att le. Som sagt log jag en aning och fattade sedan blixtsnabbt mitt belsut:

Det är dags att utse ett offer, ett objekt som jag kan gå och smygtitta på och fnissa lite när jag tänker på och prata lite med i bland. Bara så det blir lite fjärilar i magen och ja, en något överflödig mening med livet. Sedan får det vara bra, någon seriös kärlek orkas inte med här. Bara litegrann, så att jag börjar tänka lite på hur jag ser ut. Så att det blir ett slut på att kliva upp 25 minuter innan bilen åker till skolan. Så att jag kan gifta mig rikt någon gång i framtiden, det gäller ju trots allt att börja leta tidigt. De rika, snygga männen tenderar att gå åt först.

Men som sagt är det kärleken jag var ute efter, inte pengar, undrar hur jag halkade in på det spåret?! Jaja, kärleken alltså, lite ögongodis. Om så bara för att passa in i gänget när det bär av till Norge. Kul att vara tjejen utan liksom, när alla sitter och pratar kärlek och dejter och stora planer och så sitter jag där och stickar typ. Eller lagar mat. Nej tack, till dess måste ett objekt vara utsett. Gärna ett objekt som är kännt globalt och långt ifrån mig så jag endast behöver drömma - verkligheten är inte lika romatisk, det har Emma Bovary lärt mig på svenska lektionerna.

Nog pratat om denna romantik som legat i luften kring mig den senaste veckan (den luft jag varit tvungen att inandas och som får mig att skriva sådana här kärleksförklaringar efter kärlek i desperation, något jag givetvis aldrig skulle göra vid mina sinnens fulla bruk!). Man kan ju tycka att jag borde avskräckts från kärleken ännu ett tag då jag för mindre än en timma sedan tittade på the breakup, men icke. Trots detta är den om något ett exempel på vad kärlek gör en blind: Vince Vaughn är på intet sett snygg och ändå var Jennifer Aniston kär i honom (inte ens bara på film utan även en kort period i reality) Hallå vart är världen påväg?! ;P

Som ett ps på detta något tragiska inlägg vill jag tillägga att om någon ser ett potentiellt objekt jag kan smygtitta på och fnittra åt så är ni välkomna att lämna förslag. Haha