theresecarlsen

För första gången på länge har fredagkvällen tillbringats i hemmet framför tv:n. Och nu så kan jag säga att jag absolut inte skulle ha någon önskan om att bli känd om det inte vore just för let's dance. För om man är känd så kan man få vara med där och att få var med där det skulle för mig vara som det är för askungen att gå på bal, förutom att askungen går på bal en gång och inte får stanna längre än till 12.

Det har varit en tuff dag med hela en timmas lektion mellan klockan ett och två. Förutom denna ynka timma så har dagen mestadels spenderas runt min mamma eller runt mat:
Klockan 9 var det väckning efter en skön natts sömn och snooze.
Klockan 10 var det en stabil frukost med både macka och flingor - ska man ha prov måste kroppen ha energi!
Klockan 10.45 skjutsade mamma mig till skolan då jag kommit på att jag inte ville luncha själv och mina vänner, alla de jag känner, hade lunch så förjordat tidigt.
Klockan 11 var det lunch. Och hade det nite varit en så god sådan hade jag aldrig försökt mig på det, men är det klyft potatis och kyckling så är det värt att trycka lite mat och spänna upp magsäcken till bristningsgränsen.
Klockan 13 var det prov och de två timmarna mellan lunchen och detta var mest till för att utstråla nervositet till min omgivning.
Klockan 14.30 var det mamman som kom och det var dags för hemfärd.
Klockan 15 var det soppa och pannkakor, precis som fredagarna när jag var liten.
Klockan 16 var det jag och mamma som köpte baltyg och sprang i affärer.
Efter det har det varit mat för hela slanten.
Mat, mamma och let's dance - en genuint trevlig fredagkväll.

För att inte prata mer om mat och tv program och föräldrar kan jag berätta att jag under lunchtimman blev dissad 3 ggr. Schysst, när jag var helt outnumbered och omgiven av illvilliga samhällsvetare och annat pack ;)
Den annars så snälle elevrådsordföraren startade konversationen:
- Therese, har du ny tröja?
- Nej, den är Maries...
- MARIES?! Är hon längre än dig?!
(Märk väl att dissen omfattar både att jag är kort och att min tröja är alldeles för stor)
- Ja, jo hon är nästan 7 cm längre..
Då kommer den oh så onda Johanna med ett inlägg i samtalet som fått all annan konversation vid bordet att tystna:
- Då är hon ju nästan normallång!
(Jo men tack för den, om ordförandens kommentarer var ett slag under bältet så fick detta mig att falla till marken)
Behöver jag säga att jag när jag kom hem bytte tröja och att jag i affärer endast tittade på högklackade skor?
Men om folk vill skratta åt min ringa mängd och min klädsmak så inte mig emot, som den ödmjuka människa jag är känner jag att jag lätt kan använda uttrycket: vad gör man inte för att glädja andra!
Och med det avslutar jag dagens inlägg.
Sov gott, gott folk!