Nudelshoppohollick
Idag har jag verkligen, verkligen tagit tag i mitt nya liv och börjat lägga det gamla bakom mig.
Jag och Ena har shoppat loss ordentligt i Borås och vi har nu en årsranson av nudlar hemma i mitt rum, ett nytt bord och fyra stolar, diverse (om inte alla sorters) rengöringsartiklar och förbrukningsvaror. Allt som kan tänkas behövas i ett hem. Vårt "hem". Och ja, jag måste sätta situationstecken just kring det ordet, annars skulle min moder gråta blodiga tårar inuti och jag skulle heller inte kunna återvända till det stora röda huset på kullen som jag fäst mig så vid och kalla det för hemma.
I nästa vecka går flytten, och jag som knappt tycker mig ha landat än...
Hur som helst, jag har tagit mig i kragen på två sätt till:
För det första är detta invigningen av den dator jag fick experthjälp av tre blivande bibelskoleelever att välja ut för nästan en månad sedan. Och min bror har installerat Skype åt mig så att jag ska kunna ringa hem till världen och världen kunna nå mig när saknaden blir allt för stor och jag är i desperat behov av att höra röster på ett språk jag förstår.
För det andra har jag börjat knepa och knåpa med diverse tackkort som borde lämnats för åtminståne två månader sedan, men som på grund av diverse dröjesmål som mestadels inte berott på mig fortfarande inte sänts.
Jag ahr också försökt börja packetera mitt liv, helst i en enda stor resväska, men utan att skryta vill jag nog påstå att mitt liv inte rymms i en sådan. Tyvärr.
Jag och Ena har shoppat loss ordentligt i Borås och vi har nu en årsranson av nudlar hemma i mitt rum, ett nytt bord och fyra stolar, diverse (om inte alla sorters) rengöringsartiklar och förbrukningsvaror. Allt som kan tänkas behövas i ett hem. Vårt "hem". Och ja, jag måste sätta situationstecken just kring det ordet, annars skulle min moder gråta blodiga tårar inuti och jag skulle heller inte kunna återvända till det stora röda huset på kullen som jag fäst mig så vid och kalla det för hemma.
I nästa vecka går flytten, och jag som knappt tycker mig ha landat än...
Hur som helst, jag har tagit mig i kragen på två sätt till:
För det första är detta invigningen av den dator jag fick experthjälp av tre blivande bibelskoleelever att välja ut för nästan en månad sedan. Och min bror har installerat Skype åt mig så att jag ska kunna ringa hem till världen och världen kunna nå mig när saknaden blir allt för stor och jag är i desperat behov av att höra röster på ett språk jag förstår.
För det andra har jag börjat knepa och knåpa med diverse tackkort som borde lämnats för åtminståne två månader sedan, men som på grund av diverse dröjesmål som mestadels inte berott på mig fortfarande inte sänts.
Jag ahr också försökt börja packetera mitt liv, helst i en enda stor resväska, men utan att skryta vill jag nog påstå att mitt liv inte rymms i en sådan. Tyvärr.
Kommentarer
Trackback
