theresecarlsen

Vill bara förtydliga en sak från igår:

Jag ville ävldigt gärna gå på konserten. Det finns få personer här i världen jag ser upp till så mycket som till Marie ("ser upp till" både bildligt och bokstavligt). Jag är väldigt lyckligt lottad med henne som lillasyster och jag tycker otroligt mycket om henne. Konserten var något alldeles extra, det är ju säker på. Och som sagt en aning besviken på mig själv och mina prioriteringar.

Någon gång kommer jag ändra dessa och bli en bättre storasyster. För jag har bara en lillasyster i mitt liv och ingen kan ta hennes plats. För vem står mig närmare än Marie? Och vem tycker jag om lika mycket som Marie? Vem kan jag dela allt med så som jag kan dela allt med Marie? Vem kommer ständigt finnas i mitt liv som Marie (min framtida man såklart, men det är inte samma sak). Marie och jag go way back -- all-the-way-from-the-beginning-back.

Jag kommer aldrig glömma julafton när hon sprang runt på åkern och till ljugarebänken och källaren och hoppade hage, räknade steg och snurrade 32 varv för att klara alla stationer i julklappsjakten. En jakt hon var den enda deltagaren i och jag den enväldiga domaren.

Jag är så fruktansvärt glad och tacksam att Marie är min lillasyster och att jag är hennes storasyster. Men också fruktansvärt dålig på att visa det...