theresecarlsen

Okej, vi vet alla att Marie är aningens längre än mig.
(Men det är ok, hennes händer och fötter är också större så vi är kvitt, det rör mig inte i ryggen :P)
Vi vet också att hon har förhållandevis långa ben.
Och att det är hon som kan det där med häng på brallor.
Det är den fakta vi har.
Men HUR jag bara undrar, är det möjligt att hennes byxor seriöst är en halvmeter för långa för mig? Vare sig vi snackar om hängbrallor eller taighta? Så mycket längre är hon inte. Punkt.
Och för att världen ska vara ännu lite mer orättvis är mina byxor bara aningens för korta för henne och då jag alltid har en tendens att köpa 2 cm för långa byxor så passar de oftast alldeles utmärkt i längd på henne. HUR är det möjligt? Seriöst!

Nog talat om byxor. De gör mig deprimerad.
Det är konstigt att man alltid tänker: "Hur lyckades vi leva innan? Hur klarade vi oss?" när det gäller nyfunna vänner eller teknikens under.
För sanningen att säga är att människan under den korta tidsperioden mobiltelefonen inte existerade klarade sig alldeles utmärkt, och att datorer inte var något man kände särskilt stort behov av innan den kom, för att inte tala om bilen: hallå hurtbullar ge mig en cykel så tar jag mig överallt!
Vi löste det mesta. (Och med "vi" syftar jag självklart på den generation som sannorlikt hann dö innan jag föddes)
Och jag löste det mesta (nu syftar jag på mig) innan tokarna kom till staden.
Och nu har de lov.
Och nu vet jag inte hur man gör längre.
Komiskt.
När våra socialakretser vidgas minskar alltså vår självständighet, det är så jag tolkar mina fakta.
Kul.
Hej alla nya vänner jag inte vågar lära känna!

Och hejdå kan vi ju likagärna ta och säga med, för just nu har en mycket speciell ung man åter kommit in i mitt liv:




HARRY POTTER :)