Än en gång...
Är det inte typiskt? Vädret förföljer mig. Det dåliga vädret. Varje gång vi ska grilla regnar det, och dagen efter är det alltid solsken. Men sol i hjärtat är ju det som räknas och kul har vi ändå så varför bry sig om lite vatten??
Men i vilket fall...
första gången blev tillflykten en altan under tak, andra gången grillade vi bara maschmallows snabbt och gick hem till folket som bor brevid kyrkan. Tredje gången gillt kände vi igår (bio räknas inte) men vi lagade tacos istället när han som sitter där uppe och bestämmer över vädret beslöt att ge oss ett sista aprilskämt fast det redan är juni. Ja, inomhus alltså. Men maschmallows måste man ha i alla fall så det fick bli över brödrosten nu vid frukostbordet :)
Igår var i varje fall trevligt, men vi tycks bli färre och färre trots våra ansträngninar. Folk flyger till London hur som helst och vissa blir sjuka utan att fråga. Och andra har ju ingen giltig anledning, men vi tycker om dom ändå och ger dom ännu en chans, vi är så storsinta. Och med "vi" så menar jag alla dem som sov i mina föräldras säng föregående natt. Eller snarare denna morgon.
Nu när alla har åkt ifrån mig så känns det lite tomt, funderade ett tag på att väcka kära bror, men med tanke på morgonhumör så njaaa...det känns sådär lockande.
Min mormor har ringt. Min faster har ringt. Min farbror har ringt. Och alla ville de prata om/med min kära mor och far. Men livet går vidare, man kan inte alltid vara i centrum. Istället ska jag snart sätta mig på tåget och drömma mig bort. Och jag vet precis om vad: SOMMARSOMMARSOMMAR :):):)
Dagboken tittades på förövrigt, vilken film! "Jag letade efter dig coh fann mitt hjärta"
Men i vilket fall...
första gången blev tillflykten en altan under tak, andra gången grillade vi bara maschmallows snabbt och gick hem till folket som bor brevid kyrkan. Tredje gången gillt kände vi igår (bio räknas inte) men vi lagade tacos istället när han som sitter där uppe och bestämmer över vädret beslöt att ge oss ett sista aprilskämt fast det redan är juni. Ja, inomhus alltså. Men maschmallows måste man ha i alla fall så det fick bli över brödrosten nu vid frukostbordet :)
Igår var i varje fall trevligt, men vi tycks bli färre och färre trots våra ansträngninar. Folk flyger till London hur som helst och vissa blir sjuka utan att fråga. Och andra har ju ingen giltig anledning, men vi tycker om dom ändå och ger dom ännu en chans, vi är så storsinta. Och med "vi" så menar jag alla dem som sov i mina föräldras säng föregående natt. Eller snarare denna morgon.
Nu när alla har åkt ifrån mig så känns det lite tomt, funderade ett tag på att väcka kära bror, men med tanke på morgonhumör så njaaa...det känns sådär lockande.
Min mormor har ringt. Min faster har ringt. Min farbror har ringt. Och alla ville de prata om/med min kära mor och far. Men livet går vidare, man kan inte alltid vara i centrum. Istället ska jag snart sätta mig på tåget och drömma mig bort. Och jag vet precis om vad: SOMMARSOMMARSOMMAR :):):)
Dagboken tittades på förövrigt, vilken film! "Jag letade efter dig coh fann mitt hjärta"
Kommentarer
Trackback
