theresecarlsen

Under förmiddagen igår hade jag redan bestämt att bror min skulle bli min vardagshjälte.
Men han lyckades inte leva upp till förväntningarna även om han gjorde sitt bästa...

Morgonen under gårdagen började med att jag försov mig alldeles förskräckligt och nästan kom försent till jobbet (inte mitt första jobb utan det jobbet som jag inte hade först).
Jag var arg som ett bi på allt som rörde sig och att prata var dömt att misslyckas. Min stackars far fick stå ut med detta i bilen men han var lugn.

Jobbet gick bra tills min jobbarkompis gick hem. Då blev konfirmanderna plötsligt skrämmande och jag ville bara gömma mig.
Maten verkade inte räcka till 4 formar som den skulle och jag fick fatta drastiska beslut alldeles på egen hand.
Aldrig har jag varit så nervös och tittat på klockan öftare, och aldrig har resultatet blivit bättre.
Men när allt var framdukat och klart var det tyst som i graven.
Mina konfirmander hade försvunnit...

Efter jobbet trodde jag fullt och fast att lite regn aldrig dödat en ung själ (vem är det som alltid säger att det inte finns dåligt väder utan bara dåliga kläder??) och jag tror fortfarande att ajg trodde rätt från början men jag måste korrigera mig lite: Regn har aldrig dödat en ung själ, men skrapsår på knäna det får man.
Bror min som kommit och mött mig i Vegby och som väntat där en timma eftersom jag var sen, och jag cyklade glada i hågen hemåt (= jag var fortfarande på bra humör, han fösökte att inte ge efter för ilskan) tills han tittar i i skogen och svänger rakt in i mitt framhjul. TACK.
Så min cykel trillade och jag slog upp ena knät och mina byxor får jag ta adjö till. Där ligger jag, om inte halvdöd så i alla fall svårt skadad och hans första fråga är: Kostade byxorna mycket?" Hygglig.
Det var då han förlorade titeln som vardagshjälte.

Jag blev på sämre humör men inte såfarligt, mest ville jag hem. Han blev på sämre humör, mycket mycket. Och skrev så fort jag sa nåt. Vi sa ett ord mellan Skottek och hem.

Hemma ville jag ha ett skumbad och började tappa upp vatten i badkaret, det tog ÅR.
Jag tänkte att jag ville ha bubblor så jag hällde i sånt som jag trodde blev bubblor. Vattnet blev lila.
Jag tänkte att jag provar något annat och hittade sånna badkulor som jag trodde var bubblor, och jag tog flera för att få det riktigt bubbligt. Det var badolja.
Så där låg jag, utan bubblor i lila oljigt vatten och blev alldeles äcklig på kroppen.
Kul.

Jag gick och la mig.

Imorse ringde mamma för att se så jag vaknade. Kul att hon litar på att jag kan ställa en väckarklocka :P
Jag åkte till jobbet.
Jag träffade konfirmanderna igen och de var inte hemska utan söta :)
Jag och Lisa bakade underbara maränger. Rosa. Stora.
Och när något gick fel med spritsningen (vi skulle ju vara så proffsiga) sa Lisa: This is art babe!
Tyvärr tror jag inte de går att sälja... Men jag kan ta med mig hjärtat hem :)

Now I will take a nap.

Ikväll jobbar jag
Inatt sover Mia-Maria hos mig, har saknat henne!
Imorgon åker Mia-Maria och jag till Hönö tidigt på morgonen :)

Bye!