Kyss Karlsson, jag blir alldeles konfys!
Ja nu känner jag det nästan som min plikt att för alla berätta om denna julen, speciellt för de långväga som känner till alla som jag pratar om men inte de senaste dagarnas händelser.
Det jag vill börja med är att säga att tomten kom, trots att han som min bror hävdade blivit nerskjuten i Nicaragua, detta visade sigdock bara vara elakt förtal och jag tycker han kunde låtit lillkusinerna få leva i den ofantligt underbara värld dä man tror på tomten i ytterliggare ett par år varpå en sådan kommentar känns föga nödvändig och kusin-Therese fick i uppgift att reda ut missförståndet härom.
Rubriken har egentligen inte mer med sammanhanget att göra än att de är två uttryck jag på ett eller annat sätt kommit i kontakt med under julen. Att mrs Bennet skulle häva ur sig "...jag blir alldeles konfys!" Då Elisabet gick och förlovade sig med en man mamman avskydde men som hon i och med förlovningen började uppskatta om så bara för hans pengar, ja det säger sig ju självt att ett sådant skådespel kan göra vem som helst bragt ur fattning och förvirrad, men för egen del tycker jag mest ordet konfys låter som konfetti :)
Min farmor och min far måste definitivt vara besläktade härom finns inga tvivel för i situationer av förvåning och möjligtvis förskräckelse talar de om personer som jag aldrig förr träffat och betvivlar att jag under min livstid kommer stöta på. Första gången jag på allvar började oroa mig för min faders tillsynes bekantas föräldrar haft allvarliga problem vad gäller val av namn var när han råkade få varmtvatten utspillt över hela sig under en semester långt tillbaka och utbrast "Men käre Frans-August-Johannes-Nils-Fredrik Fredriksson så det bara visslar om det!" Vem mannen var som tävlar med Pippi Långstrump om att ha flest stavelser i sitt namn har jag aldrig närmare fått reda på, inte heller varför det skulle vissla om honom. Ibland nöjer sig dock denne "bekantskap" till pappa med en förkortsning av sitt namn dvs. endast "Åh käre Frans-August". En liknande förkortning hördes nu i juletid då farmor lyckades tappa något och säger "Kyss Karlsson och hela faderullan!", någon Karlsson fanns inte i vårt sällskap så någon kyss och mer därtill fick vi inte skåda.
Julaftonen tillbringades dels hemma och dels hos lillkusinerna med deras föräldrar och pappas andra syster med familj samt farmor, farmors syster, pappas kusin och en kvinna jag tror var fosterbarn för den äldsta familjen Carls-en som jag kan dra mig till minnes men jag glömmer så fort och hon kan lika gärna ha varit någon annan... I vilket fall hade vi trevligt även om det tog sin lilla tid innan vi kom fram.
För det första skulle vi dela våra egna julklappar under morgonen klockan 10 för att åka klockan 12 och vara framme klockan 13. Men min väckarklockan som jag tycker om men som trots allt sviker mig allt som oftast stängdes av innan jag vaknat ordentligt vilket medförde att jag försov mig en timma och att jag strax före 11 var färdig, något som mina närmaste tyckte var otroligt saktfärdigt för jag gick trots allt upp lite efter 8. I vilket fall delades julklappar ut och vi kom iväg 12.45.
Fram kom vi i alla fall till de som har den vackraste julgranen varje år och vilka som var där har jag redan berättat, att vi åt julmat samt kollade på KalleAnka och Kan du vissla Johanna behöver jag heller inte förklara. Något som däremot bör poängteras är den yngstes entusiasm, fyra årige Benjii (han är väl fyra?) kom inte ihåg någon tidigare jul och allt var fantastiskt. Dagens höjdpunkt skulle bli julklappsspelet det hade han bestämt. Att han tyckte KalleAnka var otroligt spännande och att alla paket han såg gav honom kli i fingrarna samt att han fick äta så mycket godis han ville gör att dagen för hans del endast kan sammanfattas med extas. Klockan blev tillslut närmare 19 och det var dags. Alla närvarande samlades kring bordet och som brukligt i den del av släkten plockades bibeln fram och vi läste julevangeliet. Mitt i allt detta frågar Benjamin glatt men förvånat "Är detta spelet?" varpå släkten bröt ut i skratt men ingen tycktes bemöda sig att besvara den uppriktigt ställda frågan. Undrar om han trodde det var reglerna Mackan läste upp? När det så blev dags för spelet gjorde Benjii sitt allra bästa för att fuska med tärningskastningen - det gäller att börja i tid!
Förövrigt kan jag tala om för Johanna, Elin och Ena är jag träffat kusin Josefina och har en nyhet att berätta om inte är ofantligt bra men som heller inte behöver ses som ett fullständigt nederlag.
Auf Wiedersehen och om vi inte hörs förr så ett härligt Gott Nytt 2008!
Det jag vill börja med är att säga att tomten kom, trots att han som min bror hävdade blivit nerskjuten i Nicaragua, detta visade sigdock bara vara elakt förtal och jag tycker han kunde låtit lillkusinerna få leva i den ofantligt underbara värld dä man tror på tomten i ytterliggare ett par år varpå en sådan kommentar känns föga nödvändig och kusin-Therese fick i uppgift att reda ut missförståndet härom.
Rubriken har egentligen inte mer med sammanhanget att göra än att de är två uttryck jag på ett eller annat sätt kommit i kontakt med under julen. Att mrs Bennet skulle häva ur sig "...jag blir alldeles konfys!" Då Elisabet gick och förlovade sig med en man mamman avskydde men som hon i och med förlovningen började uppskatta om så bara för hans pengar, ja det säger sig ju självt att ett sådant skådespel kan göra vem som helst bragt ur fattning och förvirrad, men för egen del tycker jag mest ordet konfys låter som konfetti :)
Min farmor och min far måste definitivt vara besläktade härom finns inga tvivel för i situationer av förvåning och möjligtvis förskräckelse talar de om personer som jag aldrig förr träffat och betvivlar att jag under min livstid kommer stöta på. Första gången jag på allvar började oroa mig för min faders tillsynes bekantas föräldrar haft allvarliga problem vad gäller val av namn var när han råkade få varmtvatten utspillt över hela sig under en semester långt tillbaka och utbrast "Men käre Frans-August-Johannes-Nils-Fredrik Fredriksson så det bara visslar om det!" Vem mannen var som tävlar med Pippi Långstrump om att ha flest stavelser i sitt namn har jag aldrig närmare fått reda på, inte heller varför det skulle vissla om honom. Ibland nöjer sig dock denne "bekantskap" till pappa med en förkortsning av sitt namn dvs. endast "Åh käre Frans-August". En liknande förkortning hördes nu i juletid då farmor lyckades tappa något och säger "Kyss Karlsson och hela faderullan!", någon Karlsson fanns inte i vårt sällskap så någon kyss och mer därtill fick vi inte skåda.
Julaftonen tillbringades dels hemma och dels hos lillkusinerna med deras föräldrar och pappas andra syster med familj samt farmor, farmors syster, pappas kusin och en kvinna jag tror var fosterbarn för den äldsta familjen Carls-en som jag kan dra mig till minnes men jag glömmer så fort och hon kan lika gärna ha varit någon annan... I vilket fall hade vi trevligt även om det tog sin lilla tid innan vi kom fram.
För det första skulle vi dela våra egna julklappar under morgonen klockan 10 för att åka klockan 12 och vara framme klockan 13. Men min väckarklockan som jag tycker om men som trots allt sviker mig allt som oftast stängdes av innan jag vaknat ordentligt vilket medförde att jag försov mig en timma och att jag strax före 11 var färdig, något som mina närmaste tyckte var otroligt saktfärdigt för jag gick trots allt upp lite efter 8. I vilket fall delades julklappar ut och vi kom iväg 12.45.
Fram kom vi i alla fall till de som har den vackraste julgranen varje år och vilka som var där har jag redan berättat, att vi åt julmat samt kollade på KalleAnka och Kan du vissla Johanna behöver jag heller inte förklara. Något som däremot bör poängteras är den yngstes entusiasm, fyra årige Benjii (han är väl fyra?) kom inte ihåg någon tidigare jul och allt var fantastiskt. Dagens höjdpunkt skulle bli julklappsspelet det hade han bestämt. Att han tyckte KalleAnka var otroligt spännande och att alla paket han såg gav honom kli i fingrarna samt att han fick äta så mycket godis han ville gör att dagen för hans del endast kan sammanfattas med extas. Klockan blev tillslut närmare 19 och det var dags. Alla närvarande samlades kring bordet och som brukligt i den del av släkten plockades bibeln fram och vi läste julevangeliet. Mitt i allt detta frågar Benjamin glatt men förvånat "Är detta spelet?" varpå släkten bröt ut i skratt men ingen tycktes bemöda sig att besvara den uppriktigt ställda frågan. Undrar om han trodde det var reglerna Mackan läste upp? När det så blev dags för spelet gjorde Benjii sitt allra bästa för att fuska med tärningskastningen - det gäller att börja i tid!
Förövrigt kan jag tala om för Johanna, Elin och Ena är jag träffat kusin Josefina och har en nyhet att berätta om inte är ofantligt bra men som heller inte behöver ses som ett fullständigt nederlag.
Auf Wiedersehen och om vi inte hörs förr så ett härligt Gott Nytt 2008!
Kommentarer
Postat av: Maddan-Paddan
Jag saknar dig!
Trackback
