theresecarlsen

Idag har jag haft ett rättskunskapsprov och det enda jag kunde var vad som händer om någon dör. Så om ni har några frågor på den punkten när någon nära dör så kan jag berätta om ni får roffa åt er pengar eller inte. Kapitlet om äktenskap vs. sambo gjorde mig förskräckt då jag upptäckte att det nästan aldrig gynnar en att skiljas, för om personen du råkat gifta dig med verkligen är mycket rikare än dig så har ni säkert skrivit ett äktenskapsförord så att du ändå inte får några pengar. Suck. Jag kommer aldrig bli rik. (Ja det är kapitalisten i mig som kom fram under provet)

Trots min pessimism gentemot skiljsmässa (vilket ju är bra att kunna undvika och något jag vågar säga högt) och min nyfunna optimism gentemot närståendes död, så var jag mycket lycklig över att vara åskådare till en förlovning under förmiddagen. (Att förlova sig medför förresten inte längre någon juridisk bindning mellan parterna för den som ville veta.) I vilket fall var vi alla mycket glada över att de tu kära barnen äntligen fick fram sin lilla förfrågan som inkluderar en vacker klänning och en frack, så glada att vi nästan väntade oss att få se en glimmande ring eller som Johanna sa åtminstone lite grovhångel uppe på bordet. Det fick vi inte och tur är väl det, för vad skulle den berörda pojkvännen då säga? Ja nu är det i alla fall officiellt: Alex har frågat Ida och Ida har frågat Alex och gemensamt har de bestämt sig för att gå på balen tillsammans :)

Dagen som följer efter idag är en mycket ovanlig sådan, den upplevs bara en gång. Min mamma blir nämligen ett helt år äldre bara över natten, men som vanligt så är det skam att fråga om en kvinnas ålder så jag vågar inte förtälja hur många år gammal hon faktiskt blir. I vilket fall har jag suttit och knepat och knåpat ihop en liten sak tillsammans med min HarryPotter :)

Idag tänkte jag också avsluta dagens inlägg med dagens onödigaste ord: approximalt - VEM vet vad det betyder?! (Och ja Helge du vet säkert, men du gillts inte)